DETERMINIST detær1minis4t, l. det1ær- l. de1- l. -är- l. -er-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. determinist, fr. déterministe, bildadt i t. till determinismus (se DETERMINISM) efter mönster af sådana ordpar som atheismus : atheist]
i sht filos. anhängare af l. målsman för determinismen. Conv.-lex. (1831; under determinism). Deterministen Spinoza. NF 3: 1113 (1879). För Cesars räkning är han (dvs. Napoleon III) ”determinist”, hyllar han åsigten om diamanthård nödvändighet ... Hvad åter folken vidkommer är den kejserlige tänkaren icke determinist. De hafva fått den dyrbara, men vådliga gåfvan af valfrihet. Rydberg Rom. d. 12 (1882). Deterministen .. Om han verkligen levde på sin determinism, skulle han .. bli fatalist. Larsson Viljans frihet 28 (1899, 1910). Som psykolog är Sorel .. icke, såsom fallet var med den store Taine, determinist, utan fullt öfvertygad om tillvaron af människans fria vilja. C. D. af Wirsén i PT 1905, nr 191 A, s. 3. — jfr INDETERMINIST.
