[jfr t. diedrisch, afl. till dieder, fr. dièdre, diedrisk vinkel, eg.: tvåsiding, af gr. δι-, två-, dubbel- (se DI-) o. -εδρον, bas, yta (se vidare under DEKAEDER), möjl. i anslutning till gr. adj. på -εδρος (t. ex. ἑξάεδρος, som har. sex ytor; se HEXAEDER). Jfr äfv. fr. dièdre ss. adj. samt eng. dihedral i samma anv., afl. till dihedron]
mat. i förb. diedrisk vinkel, vinkel (som angifver lutningen) mellan två hvarandra skärande plan, kilvinkel. Sylwan Stereom. 15, 64(1872). Tvänne hvar andra skärande plan, hvilka åt en sida begränsas af deras skärningslinie, sägas bilda en kil eller diedrisk vinkel. Mellberg Bergroth Geom. 167(1885).
