DISPENSÄR dis1paŋsä4r l. -æ4r, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. dispensaire, ställe där läkemedel tillredas och utlämnas, af dispenser (se DISPENSERA; jfr särsk. d. o. 1); jfr äfv. eng. dispensary]
(nytt ord) välgörenhetsinrättning (byrå, kontor) där läkareråd gifvas o. läkemedel utdelas gratis åt sådana patienter som ej kunna l. ej behöfva vårdas på sjukhus l. vårdanstalt; i sht om dylik anstalt för bekämpande af tuberkulos. Sveriges första dispensär kom till stånd 1905, då Uppsala läns förening mot tuberkulos inrättade en understödsbyrå för tuberkulösa i Uppsala. 2 NF 6: 512 (1906). Fin. läk.-sällsk. handl. 1909, 1: 633. Sammanlagdt arbeta nu (i Sv.) 19 dispensärer, spridda öfver hela landet från Norrbotten till Malmö. PT 1911, nr 295 A, s. 2. Skyddsvärnet I. 4: 7 (1914; om afd. af alkoholistbyrå).
Anm. Tidigare har det eng. dispensary i sv. ngn gg återgifvits med dispensarium. Hygiea 1853, s. 75. Icke endast finnas dispensarier för sjuka barn .. till och med i de mindre städerna på kontinenten, utan der äro äfven särskilda sjukhus, bestämda för att uteslutande emottaga dem, i Paris, Frankfurt am Main (osv.). Därs. s. 76.
Ssgr: DISPENSÄR- l. DISPENSÄRS-KURS103~2. kurs för utbildning af dispensärsköterskor. Nationalföreningens mot tuberkulos dispensärskurs afslutades den 8 april. PT 1911, nr 83 A, s. 2. —
-METOD(EN)~02. Dispensärmetoden .., ett sätt för tuberkulosens bekämpande. 2 NF (1906). —
-SKÖTERSKA~200. Sv. nat.-fören. mot tub. kvartalsskr. 4: 133 (1909). —
-VERKSAMHET~002 l. ~200. Sv. nat.-fören. mot tub. kvartalsskr. 1: 51 (1906). Dispensärverksamhet å landsbygd. PT 1911, nr 83 A, s. 2. —
