SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
DIVERGENS di1värgän4s l. div1-, l. -ær- l. -er-, ngn gg -jän4s (divärrgä´nns Dalin), r. (f. Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[jfr t. divergenz, eng. divergence, divergency, fr. divergence, af nylat. divergentia, af divergere (se DIVERGERA). — jfr KONVERGENS]
vbalsbst. till DIVERGERA.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. nylat.] (i sht i fackspr.) motsv. DIVERGERA 1: spridning l. aflägsnande l. riktning åt olika håll; jfr DIVERGENT 1. En ideell focus, hvari den gifna divergensen af naturens och intelligensens riktningar sammanträffa. Geijer I. 5: 268 (1820). Divergens .. Liniers eller strålars spridning. Dalin (1850). (Den) nu existerande likhet(en) mellan menniskan och de .. (människolika) aporna har .. utvecklat sig i divergens, i aflägsnande. Quennerstedt Agnost. 32 (1888). — särsk. bot. i fråga om bladställning, om det horisontella vinkelafståndet mellan två omedelbart efter hvarandra anlagda blads fästpunkter på stammen; (bråk)tal som angifver detta. Bestämning af Blad och Knoppars divergence. G. Silfverstråhle i VetAH 1838, s. 202 (rubriktitel). NF 2: 653 (1877). jfr BLAD-DIVERGENS.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] mat. motsv. DIVERGERA 2, i fråga om serie: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara divergent (se DIVERGENT 2). Björling Alg. anal. 44 (1866). NF 14: 914 (1890).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. DIVERGERA 3: skiljaktighet, olikhet; äfv.: meningsskiljaktighet, stridighet i åsikter; jfr DIVERGENT 3. Att följa .. (de olika estetiska teoriernas) utveckling ur hvarandra och antyda deras öfverensstämmelser och divergenser. Sv. lit.-tidn. 1818, sp. 309. En bestämd divergens i vissa politiska åsigter (mellan H. Järta o. mig). Tegnér 5: 402 (1824). Ordalagen (äro) nästan på håret lika. Skada att den sakliga divergensen är så upprörande. SDS 1914, nr 236, s. 4.
Ssgr (till 1 o. 2): DIVERGENS-GRAD. —
-VINKEL. —
-VÄRDE.
Spoiler title
Spoiler content