DUPLIKAT dup1lika4t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. duplikat, af lat. duplicatum, p. pf. n. sg. af duplicare (se DUPLICERA)]
dubblett (se d. o. I 1); numera i sht i fråga om skrifvelse, dokument o. d. som utfärdas i två (l. flera) exemplar, af hvilka det ena är hufvudexemplaret; i sht förr äfv.: afskrift (af skrifvelse o. d.). Här följer duplicatet af min försvarsskrift. HC12H 4: 179 (1826). Duplicat, afskrift af en handling. Gynther ConvHlex. (1846). Man låter .. försökspersonen få se t. ex. tio små papperskvadrater af olika färg i en viss ordning, för att han sedan skall lägga duplikater af dessa lappar i den ordning, hvari han sett dem. Herrlin Minnet 158 (1909). — jfr VÄXEL-DUPLIKAT.
Ssgr: DUPLIKAT-SYSTEM(ET). tekn. i fråga om kloakanläggning. Duplikatsystemet, enl. hvilket skillda underjordiska aflopp anordnas för regn och spillvatten. TT 1894, B. s. 95. —
