[sv. dial. (Medelp.) durerä; jfr mnl. dureren, af fr. durer, af lat. durare (se DURA, v.3)]
(†)
1) fortvara, räcka; jfr DURA, v.3 I 1. Hvadh elliest then långa rättegångzprocessen toucherer, som uthi 6 åhrs tijdh vidh pass dureret haffver. OxBr. 10: 376(1638). Swedberg Schibb. 267(1716).
2) hafva varaktighet, hafva bestånd; jfr DURA, v.3 I 2. At Tiäru finge köpas K(yrko)taket utan på at bestryka til thess bättre durerande. OfferdalKArk. N I 1, s. 131(1725).
