SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERGIVENHET äf3terji1ven~he2t l. 30 ~200, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. eftergivenhed]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara eftergiven l. eftergivande.
1) [jfr motsv. anv. i d.] till EFTERGIVEN 1: efterlåtenhet, foglighet, medgörlighet, undfallenhet, flathet. Nordberg C. XII 1: 32 (1740). Eftergifvenheten emot dem som hafva gjort oss orätt. Thomander Pred. 2: 107 (1849). Det är omöjligt att köpa frid i hemmet, far. Eftergifvenhet tjenar till intet. Rydberg Vap. 220 (1891).
2) (i sht i fackspr., numera föga br.) motsv. EFTERGIVANDE 2: mjukhet, böjlighet, elasticitet; jfr EFTERGIVEN 2. Gränsorna för .. (luftens) eftergifvenhet. Bergman Jordkl. 237 (1766). Bristande eftergifvenhet hos lifmodermunnen. Sjöstedt Förlossn. 86 (1875). Tygets mjuka eftergifvenhet. Rydberg Nakenh. 13 (1895).
Spoiler title
Spoiler content