EFTERMAT äf3ter~ma2t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till EFTER- 8; jfr sv. dial. ättemat, ättermat (Hall., Västergötl.) o. dan. eftermad]
(numera bl. ngn gg i bygdemålsfärgad framställning) mat l. rätt som ätes efter supanmaten (ss. bröd, sovel o. d.); jfr EFTERRÄTT. Hülphers Dal. 253 (1762). Om söndagarna vankades vanligen till middag ärter eller kål med eftermat (”ättermat”) av bröd ock sovel. A. Kullander (c. 1888) i Landsm. XI. 10: 33 (i fråga om äldre förh. i skogsbygderna i mellersta Västergötland).
