publicerad: 1927
FÖREBILDA fö3re~bil2da l. fœ3-, v. -ade; se för övr. BILDA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se under avledn.).
Ordformer
(-billa 1635—1691 (: förebiller, pr. sg.))
Etymologi
1) (†) till FÖRE- I 1 (o. 13): framställa i bild l. i synlig gestalt.
a) i fråga om reala bilder: framställa (ngt) i bild, framställa en bild av (ngt); upp- l. avrita; avbilda; efterlikna. Arbetet medh Gihnan finnes förebildat. Fig. XV. Grundell AnlArtill. 1: 18 (c. 1695). Schenberg (1739). Adlerbeth HorSat. 137 (1814).
b) i fråga om tänkta, fingerade bilder: giva (ngt) form, göra l. lämna en bild av (ngt), framställa (ngt för ngn). Rålamb Resa 38 (1658, 1679). Sömnen, dödzenz bror, mång ting oss förebiller. Rudeen Vitt. 283 (1691). särsk. i uttr. förebilda sig (ngt), föreställa sig (ngt), göra sig en bild av (ngt). När jag förebildar mig Gud, som en gammal man på sin Thron. Lallerstedt Slutk. 4 (1739). Ingen roll (blev) utförd så, som jag förebildat mig genom läsningen af stycket. Wallin Bref 308 (1849).
2) (numera knappast br.) vara en bild av (ngt), föreställa; vara den synliga bilden l. vara en manifestation av (ngt); övergående i bet.: vara en betecknande l. karakteristisk bild av (ngt); symbolisera; jfr FÖREBILD 1. (Det) gifves .. i sanning ingen af dagens tider, som icke förebildar menniskans särskilta åldrar och omvexlingar. Tegnér (WB) 3: 205 (1819). (Man har sagt) att fåglarnas republik (i Aristofanes' ’Fåglarna') visserligen förebildar Aten, men på ett ironiskt sätt. Andersson GrDram. 250 (1910).
3) (†) till FÖRE- I 7: (i bild l. under en bild) framställa (ngt tillkommande). (Inbillningskraften) afbildar det närvarande, återkallar det förflutna och förebildar det tillkommande. Boström 1: 144 (c. 1830). Barnet förebildar i sina lekar sin framtida verksamhet. Verd. 1884, s. 49.
4) till FÖRE- I 7: utgöra en bild av l. antydan om ngt som skall inträffa l. framkomma; jfr FÖREBILD 2. Hedin Rev. 43 (1879). Orfevs och Eurydice .. (var) ett antikiserande herdedrama, som genom sina musikaliska partier förebildar en nyare tids opera. SvH 6: 200 (1905). — särsk. teol. om person, händelse l. företeelse i gamla testamentet, uppfattad ss. föregångare till l. typ för Kristus l. nytestamentlig person osv.; jfr FÖREBILD 2 slutet. Schroderus Os. III. 1: 360 (1635). Döpelsen och den heliga nattvarden förebildades i gamla testamentet af omskärelsen och påskalammet. Ahnfelt o. Bergqvist 106 (1895).
5) (i skriftspr.) till FÖRE- I 13: stå ss. l. utgöra föredöme l. förebild för (ngn) i (ngt); jfr FÖREBILD 4; numera bl. i p. pr. Dähnert (1784). (Den italienska renässansens o. barockens) byggnadskonst .. vardt det beskärdt att i det öfriga Europa verka förebildande. Hahr ArkitH 384 (1902).
1) (†) till 1.
b) till 1 b: föreställning; inbillning; äv.: fantasi. Wåre osynlige, otastelige förebildningar och tanckar. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). Möller (1745). Fahlcrantz 2: 193 (1826, 1864).
2) (†) till 2: bild, manifestation; symbol. Det synl. Universum är en förebildning af den, g(eno)m Ordets inkarnation grundlagda nya Verldsordningen. Stagnelius (SVS) 4: 326 (c. 1820).
3) till 4: bild av ngt som skall inträffa; numera bl. (knappast br.) teol. till 4 slutet. JGOxenstierna 4: 435 (1815). Östergren (1924).
Spoiler title
Spoiler content