(II c α) FÖR-FASA 040 (jfr anm. sp. 2313), v. [jfr FASA, v.3] (vard.) refl., stundom dep.: gripas av fasa l. bestörtning; uttrycka sin fasa l. bestörtning (över ngt), lamentera, beskärma sig. Han drack, så att alla förfasade sig. Dalin(1852). Många naturälskare förfasa sig öfver vattenfallens utbyggande. TurÅ 1914, s. 31. Gossens oinvigda samtida bara förfasades. Hasselblad Rust. 27(1916). Jungfru Spaak förfasade sig. En sådan ordning det måtte ha rått i köket, innan hon kom till Hedeby! Lagerlöf LöwR 168(1925). —
(jfr IV) -FASLIG040, äv. (numera i sht emfatiskt) -FASELIG0400 (jfr anm. sp. 2313). [jfr FASLIGo. FÖR-FASA] (vard., numera föga br.)
1) förskräcklig, hemsk, gräslig, avskyvärd, faslig (se d. o. 1 o. 3). Du låter denna förfaseliga dom utan upskof gå i verkställighet. GbgMag. 1760, s. 802. Ja, jag säger det, ni är förfaslig, grannas farfar. Trösta er! Ja, ni är då vådlig. Lönnberg BlSkär. 74(1876).
2) i fråga om mängd l. intensitet: utomordentligt stor, ofantlig, förskräcklig, faslig (se d. o. 4). Det var en så förfaslig brådska, så at jag (osv.). Björn FörfYngl. 90(1792). Att den präktiga vasen .. kostat en förfaslig massa rubler, det kan man nog förstå. SD(L) 1897, nr 254, s. 2.särsk. ss. adv. förfas(e)ligt, äv. förfas(e)ligen: fasligt. Jag bekiänner det låter förfasligt väl. Gyllenborg Vill. 24(1721). Lagerlöf HomIl. 79(1912: förfasligen). —
(II 3) -FASTA, v. -ade. [till FAST, adj.1] (†) med avs. på fönsterruta: insätta, fastsätta. Iiij (dvs. fyra) glass fönster .. vdj træ boger för ffasthet. BtFinlH 3: 128(1541).
