[fsv. forrädheri, sannol. efter ett icke uppvisat mnt. vorrederie; jfr d. forræderi, mht. verræterie, t. verräterei; till FÖRRÄDARE 1]
handling(en) att förråda (ngn l. sitt land osv. l. ngns sak o. d.); trolös l. svekfull handling (mot ngn), trohetsbrott, trolöshet, svek; förrädisk(a) stämpling(ar); ofta pregnant om förrädisk handling mot riket l. dess styrelse o. d., högförräderi, landsförräderi; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Begå, förr äv. göra l. bruka förräderi (mot ngn l. fosterlandet osv.). Anklagas, dömas, straffas för förräderi. Eth oppenbaara fförederii som han (dvs. fogden Stig Hansson) brukadh hade moth oss och worth riiche. GR 1: 143(1523). Förrädherij skal warda giordt emoot honom. Dan. 11: 25(Bib. 1541). Pernaw fingo Pålackarne .. igen genom wåra Soldaters Förräderij. Widekindi KrijgH 5(1671). Förräderi och brott emot Rikets säkerhet. PH 5: 3112(1751). Grekiska Kejsaredömets historia .. är .. en kädja af upror, sammangaddningar och förräderier. Dalin Montesquieu 185(1755). Stämpling till förräderi. SFS 1906, nr 42, s. 1. Förleda till förräderi. Därs. — jfr FOSTERLANDS-,HÖG-, KLASS-, LANDS-,RIKS-FÖRRÄDERIm. fl. — särsk. i numera obr. anv. Achtendis opå, att ther icke någett forrederij, buller eller vproor vpweckt bliffwer. GR 14: 204(1542). Att han icke någett hemeligit förräderie sampler ther hedenn. Därs. 18: 403(1547).
