SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FENNOMAN fän1oma4n, äv. fen1-, l. -ω- l. -å-, m.||ig. (jfr FENNOMANSKA under avledn.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av FENNO- o. -MAN (se ANGLOMAN)]
person som hyllar l. söker förvärkliga fennomaniens strävanden, finskhetsivrare; motsatt: svekoman; jfr FENNOFIL I. Frey 1849, s. 65.
Avledn.: FENNOMANSK, adj. SGElmgren (1881) i ASScF 12: 11. De fennomanska språksträfvandena. Verd. 1890, s. 274.
FENNOMANSKA, f. (enst.) kvinnlig fennoman. Tro .. ej att jag är nå'n ytterlig fennomanska. Fredrika Runeberg (1845) hos Strömborg Runebg IV. 1: 536.
Spoiler title
Spoiler content