FERMAT färma4t l. fær-, r. (f. WoJ(1891)), äv. n. (Sundén(1886), LoW(1911)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Ordformer
(stundom användes den it. formen fermata; förr skrevs ordet äv. fermate)
Etymologi
[jfr t. fermate; av it. fermata, uppehåll, till it. fermare, stanna, av lat. firmare, fastgöra, stärka, till lat. firmus, fast (se FIRMA, sbst.)]
mus. utdragande l. uthållning av en not l. en paus utöver dess egentliga tidsvärde; tecken som angiver att så skall ske; äv.: uppehållen kadens. Vogler Clavérsch. 39(1798). Fermate. Är tecknet ⊙, hvilket äfven af somlige kallas Stations- eller Hvilo-teknet. Envallsson MusLex.(1802). Strindberg Fjerd. 39(1877). Den praktfulla fermaten på giss torde få sångerskor göra henne efter. PT 1898, nr 42 A, s. 3.
