FORMALIER, äv. FORMALIA, pl.
Etymologi
[av lat. (verba) formalia, ’uttryckliga ord', n. pl. av formalis (se FORMAL)]
(†) ordalag, ordalydelse; yttrande sådant det ord för ord blivit fällt, ”uttryckliga ord”; formel o. d. sådan den ord för ord lyder. AOxenstierna 1: 546 (1633). Iag (hörde) Hans Ramss seja om Gustaf Smidfelt, at han war födder för än hans föräldrar woro wijgde. Frågades, om dhe woro cornett Ramssens formalier, Olaus sadhe ja. ConsAcAboP 2: 528 (1664). Bruka swenska formalierna wid Herrans Nattwards utdelande. Cavallin Herdam. 4: 230 (cit. fr. 1706). Är .. ganska nödigt, at man noga i acht tager de formalia, som uti hvart och ett Contract, i anledning af lag och Kongl. Förordningar, böra observeras. Biurman Brefst. 49 (1729). Pfeiffer 138 (1837).
