FUSEL fɯ4sel, r. l. m., äv. n. (m. Weste(1807), LoW(1911; jämte r.); n. Fischerström, Heidenstam Col 40(1888)); best. -n, ss. n. fuslet.
Etymologi
[liksom d. fusel, holl. foezel, eng. fusel av nt. o. t. fusel; möjl. besläktat med FUSS]
1) (numera föga br.) dåligt brännvin, finkel; äv.: finkelolja. Det så kallade Finkel och Fusel, hvarifrån det obehöriga icke är frånskildt. Fischerström 3: 352(1787). Fuselolja eller fusel. Nisbeth Handelslex. 547(1868). Klint(1906).
2) (numera föga br.) dålig tobak. Weste(1807). Kusken .. låg i sängen och rökte den gemenaste fusel i verlden. Cederborgh JP 7(1819). Jag tror att bror röker bara fusel. Ridderstad SDikt. 3: 429(1843, 1862). LoW(1911).
3) (numera knappast br.) i utvidgad anv., för att beteckna olika slag av varor ss. synnerligen underhaltiga. NF(1882).
SAOB
