GALLIOT gal1iω4t, stundom -iot4, l. GALJOT galjω4t, stundom -jot4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-eot(t) 1680—1891. -iot(t) 1649 osv. -jot(t) 1805 osv. -iort 1701—1840. -jor(d)t c. 1710—c. 1755. Anm. Hos Lind 1: 771 (1749) betecknas formen galliort ss. ”vulg.”)
Etymologi
[liksom d. galiot, holl. galjoot, t. galeot(t)e, eng. galliot af fr. galiote, av it. galeotta, till ä. it. galea (se GALEJA)]
(utom i ssgn LOTS-GALLIOT numera bl. hist.) sjöt. urspr. o. eg. benämning på ett i äldre tid i medelhavsländerna användt mindre o. lättare slag av galärer; i norra Europa benämning på (från 1600-talet till 1800-talets början brukade) vanl. flatbottnade, i aktern rundgattade, tvåmastade fartyg med lösbord (”svärd”) på sidorna, tacklade ss. galeaser o. använda till befraktning l. (i sht under 1700-talet) ss. örlogsskepp i skärgårdsflottorna. Stiernman Com. 2: 609 (1649). Gallioter, Boyortar eller andre smärre Farkostar. Därs. 3: 144 (1663). HFinlÖ 1: 22 (1701). Galliotte är et Fartyg med Gaffelsegel och toppsegel på stormasten, samt en liten mesans mast akter. Dalman (1765). (Bland de 1766 i stånd varande örlogsskeppen) voro .. 6 Gallioter. Lagerbring 2Hist. 1: 105 (1778). DA 1793, nr 5, s. 2. 2UB 10: 25 (1906). — jfr BOMB-, BOMBARDER-, DYKERI-, LAST-, LOTS-GALLIOT m. fl.
