GENOTYP jen1oty4p l. je1n-, äv. -nω- l. -nå-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[efter d. genotyp, t. genotypus; bildat av dansken V. Johannsen till gen (se GEN, sbst.2) o. anträffat tidigast i dennes Elem. d. Erblichkeitslehre (1909)]
biol. sammanfattande benämning på en individs inre, osynliga arvsanlag: anlagstyp; motsatt: fenotyp l. företeelsetyp. Larsson Johannsen Ärftl. 39(1918). 2NF 33: 1251(1922).
