publicerad: 1929
GLÄDJE glä3dje2, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(gle- 1613. glä- 1521 osv. -d(h)e 1526—1705. -d(h)i (-dj) 1536 (: glädhi song), 1592—1652. -dje (-die, -dhie) 1521 osv. -djon(n)es, gen. sg. best. 1631—1851)
Etymologi
1) egenskap(en) l. förhållande(t) l. tillstånd(et) l. känsla(n) att vara glad (se GLAD, adj. 1); tillfredsställelse, fägnad, hugnad, gamman, fröjd; stundom koll.: yttringar av ifrågavarande egenskap l. tillstånd; stundom i den allittererande förb. glädje och gamman. Känna (en innerlig) glädje över ngt. Fylld av glädje. Hon grät av glädje. Finna glädje i ngt (jfr 2). Vara till glädje (för ngn). Bereda ngn glädje. Glädjen står högt i taket, se TAK. Arbetets glädje. Sammalund wardher och glädhi j himmelen, öffuer en syndare then sigh bätrar. Luk. 15: 7 (NT 1526). Templet .. wardt .. fult med glädhe och frögd. 2Mack. 3: 30 (Bib. 1541). Kan man icke göra sina föräldrar glädje, må man ständigt undvika att gifva dem sorg. Wingård Minn. 3: 68 (1846). Till min glädje visade han sig angelägen att (osv.). De Geer Minn. 2: 242 (1892). Så blev det bröllop av. Sen var det glädje och ingen sorg under några år. Lagerlöf Holg. 2: 159 (1907). — jfr ARBETS-, BARNA-, BORDS-, DIKTAR-, FADERS-, FEST-, HJÄRTE-, JUL-, KARNEVALS-, LIVS-, MODERS-, SEGER-, SKADE-, UNGDOMS-, UPPTÄCKAR-GLÄDJE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Ny glädie, är flygande medh sorgh. SvOrds. B 7 a (1604); jfr.: Ny glädie haar sorgen i föllie. Grubb 571 (1665). Måtteligh glädie är altijdh bäst. Grubb 238 (1665). Ingen glädie vthan sorgh. Dens. 384. Delad glädje är dubbel glädje. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. hava l. få glädje (ngn gg äv. en glädje) av (ngn l. ngt), ofta (i sht i nekande l. frågande sats, ngt vard.) övergående i bet.: fördel l. gagn l. trevnad; äv. (vard.) i sådana uttr. som det är ingen glädje med det l. det är icke till ngn glädje o. d., det är ingen fördel l. trevnad osv. med det. Han har haft mycken glädje av sina barn. OPetri Kr. 40 (c. 1540). Jag får en glädje i mitt femtionde år af dig, Lazuli. Almqvist DrJ 312 (1834). Det vore .. ingen glädje med att göra ballongen automotorisk. SDS 1897, nr 346, s. 3. Härjedalen har ingen glädje av att det hör till Norrlands sydligare landskap — säd och potatis förstöras här av frosten. Sandström NatArb. 2: 10 (1910). — jfr (†): En rettferdigh fröghdar sigh och haffuer glädhe. Ordspr. 29: 6 (Bib. 1541).
c) i uttr. hava sin glädje i l. av (ngt), förr äv. sätta sin glädje i (ngt), glädjas åt (ngt), finna sin lust i (ngt); jfr 2. Här finnas många, som sin glädie ther i sättia, / At the få all sin tijd förnöta vthi lättia. Spegel ÅPar. 27 (1711). Hon hade sin glädje af att tänka på oss. Runeberg 6: 362 (1838). Har du din glädje i det, som är .. syndigt? Beskow Pred. 559 (1901).
d) i uttr. med glädje o. d.; ofta övergående i bet.: gärna, med nöje (jfr GLAD, adj. 1 k). Vill du göra mig en tjänst? — Ja, med glädje. GR 1: 21 (1521). Jagh wil medh glädie taga / Then kalck Gudh skäncker migh. Ps. 1695, 92: 11. Hvilket tilbod jag antog med glädie. Humbla Landcr. 77 (1740).
e) (i religiöst spr.) övergående i bet.: salighet(stillstånd). Gak in j thins herras glädhi. Mat. 25: 21 (NT 1526). Gud haffwer .. kallat .. (henne) ifrån thenna .. jemmerdalen, och intagit henne, til then ewiga Himmelska glädien. AJGothus ThesEp. 3: 115 (1619). Heliga Anda! Glädjenes Anda! / Kom, att oss hugsvala. Ps. 1819, 131: 3. Hb. 1894, s. 82.
f) (i sht i vitter stil, ss. enkelt ord knappast br.) i fråga om ljusa, ”glada” färger, festligt intryck o. d.; jfr GLAD, adj. 3. (Den svenska) Paviljongen (på utställningen i Paris skulle) .. vid särskilda tillfällen .. kunna .. iföras en särskild festdrägt, som ej gärna skulle kunna i glädje uppnås .. af dess kamrater utmed Seinen. TT 1898, Allm. s. 215. — jfr FÄRG-GLÄDJE.
2) om ngt l. ngn som bereder glädje; glädjeämne; fröjd (se d. o. 2), nöje; äv. koll.: glädjeämnen, nöjen; jfr GLAD, adj. 2; ofta svårt att skilja från 1. Livets glädje. Det skulle vara mig en stor glädje, om du ville komma. Sy iach bodhar idher stoor glädi. Luk. 2: 10 (NT 1526); jfr 1. Idhor ära och welferd, är oss een glädhe. 1Mack. 12: 12 (Bib. 1541). Kreaturet blef så flinkt och fick sådant hull, at det var en glädje. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Jag ska väl göra dig den glädjen att låta dig prata en stund. Lagerlöf Holg. 1: 137 (1906). Prydliga herrgårdsbyggnader med trädgårdar och parker, som äro en glädje för ögat. Sandström NatArb. 2: 191 (1910). — särsk.
a) i uttr. hava, förr äv. bekomma (den) glädjen (att osv.); ofta (med mer l. mindre försvagad bet.) i hövlighetsfraser; ofta anslutet till 1. Tu (dvs. ståthållaren i Novgorod, skall) icke .. näst Gudz hielp någen tijdh bekomme then glädi, att min nådige herre skall begäre eller tigge utaff tin herre nåder. GR 26: 875 (1556). Troija hade den glädien at segra öfver Hectors Baneman. Ehrenadler Tel. 384 (1723). De tvenne bref, som jag senast haft glädjen att ifrån eder emottaga. SmSkrBoströmsförb. 8: 12 (1882). Jag har den glädjen att meddela er ... Björkman (1889).
b) (i sht i högre stil) om person som är till glädje för ngn; förr stundom närmande sig bet.: (ngns) älskade; jfr FRÖJD 2 a. Ah min son .., wår eenda glädhi, wår eenda tröst j wår ålder. Tob. 10: 5 (Bib. 1541). Lydig sohn är Faderens glädie. Grubb 471 (1665). Aldrakieraste vehn och vtualdaste endha glädhie her i värdhen. KKD 7: 56 (1703; i brev från J. Stålhammar till hustrun). Om du försonar dig med henne, skall hon bli / Din ålders glädje. Andersson Terentius 12 (1896). Hon är hemmets glädje. Östergren (1925).
3) (†) glädjefest; högtid; jfr FRÖJD 3. Han lät på samma Gästebod och glädie fånga och inhächta twå Biskopar. GR 1: 22 (1521). Tob. 9: 12 (Bib. 1541). Den stora glädjen däröfver (dvs. med anl. av prinsens födelse) allestäds hållin är. Ekeblad Bref 2: 276 (1661).
Ssgr (i allm. till 1; i sht i skriftspr.): A: (1 e) GLÄDJE-ANDE. (i religiös stil) om den helige ande; jfr FRÖJDE-ANDE. Amnelius Quirsfeld 554 (1690); jfr Ps. 1695, 155: 6, o. Ps. 1819, 84: 6. —
-BAN. (i vitter stil, tillf.) Träden fram med Ljufva toner / På Palæmons glädje-ban! Dalin Vitt. I. 2: 143 (1754). —
-BARN. (numera bl. tillf.) barn som är till glädje (för sina föräldrar l. för sin omgivning). Ekeblad Bref 2: 5 (1656). Såsom hans kiere Föräldrar .. aftogo särdeles Teckn, honom medh Tijden, blijfwa sigh ett Glädiebarn. Gezelius Cajanus 34 (1681). Atterbom Siare VI. 2: 160 (1855). —
-BETYG. (†) glädjebetygelse. Allerunderdånigst Glädie-Betyg, öfver .. Konung Adolph Friedrichs .. ankomst til Finland. Borgström (1752; titel). Sundelius NorrköpMinne 691 (1798). —
-BLOMMA, r. l. f. (i poetiskt spr., numera föga br.) blomma som skänker glädje; bildl. Jesu, Tu min fromma, / Och min Glädie-blomma. Kolmodin Dufv. 202 (1734). Carlén Lindorm 455 (1839). Östergren (1925; angivet ss. ”skönl.”). —
-BRINGARE. (i vitter stil) Dionysus, glädjebringarn. Tegnér (WB) 3: 70 (c. 1819). Därs. 5: 347 (1826). —
(2) -BUD, förr äv. -BÅD. (-bod 1758. -bud 1771 osv.) (i sht i vitter stil) glädjande bud(skap). Mörk Th. 3: 91 (1758). Vid glädjebudet om, att en kronprins blifvit född. Böttiger i SAH 52: 188 (1876). —
(2) -BUDSKAP~20 l. ~02, förr äv. -BÅDSKAP. (-bådskap 1824. -budskap 1859 osv.) (i sht i högre stil) glädjande budskap, gladt budskap. Atterbom LÖ 1: 2 (1824). Sjösegern vid Hogland var det första glädjebudskap, som kom från krigsteatern. Böttiger i SAH 52: 142 (1876). —
-BÄGARE. (i sht i vitter stil) i sht bildl. Törneros Brev 2: 422 (c. 1830; uppl. 1925). Huru mycken bitter malört blandade sig icke i glädjebägaren. Carlén Repr. 92 (1839). —
-DAG. (glädje- 1541 osv. glädjes- 1541) [fsv. glädis dagher]
1) (i högre stil) dag på vilken man är fylld av glädje, glad dag. Lucidor (SVS) 360 (1674). När kommer den glädjedagen, då vi få se och omfamna eder häruppe? MoB 2: 123 (1795). Lagerlöf Troll 2: 69 (1921).
2) (numera nästan bl. i bibeln) festdag, högtidsdag; jfr GLÄDJE 3. Then daghen giorde man til en wellusts och glädhes dagh. Est. 9: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: gästabuds- och glädjedag). Rikets allmänna glädje-dagar. Tessin Bref 2: 323 (1755). Adlerbeth Ant. 1: 129 (c. 1792). —
-DRUCKEN, p. adj. (i sht i vitter stil) rusig av glädje. Stagnelius (SVS) 1: 241 (1813). Den sammanströmmande glädjedruckna menigheten. Fryxell Ber. 6: 305 (1833). Glädjedruckna ögon mot er le. Böttiger 3: 133 (1858). —
(1, 2) -DRYCK. glädjebringande dryck; förr äv.: festlig dryck; numera nästan bl. (i högre stil) bildl. Lind (1749; under freuden-trunck). Ofta åto .. (nordborna) okokad mat, och porsöl var glädjedrycken. SvMerc. 2: 633 (1757). Du kan för oss vår tåreflod / I glädjedryck förvandla. Runeberg 4: 62 (1857). Kindblad (1871). —
-ELD. eld som tändes till betygande av glädje; lusteld. Lind (1749; under freuden-feuer). Då underrättelsen om turkiska flottans nederlag kom till Hydra .., blefvo glädjeeldar .. antända. SC 3: 99 (1822). VFl. 1912, s. 38. —
-FATTIG. fattig på glädje, glädjetom. Carlén Klein 63 (1838). En tämligen glädjefattig barndom. PT 1903, nr 191, s. 3. —
-FEST. (glädje- 1792 osv. glädjes- 1689) fest med anledning av ngn glädjande tilldragelse. Rudbeck Atl. 2: 436 (1689). Den anklagades frikännande .. firades .. med en glädjefest. Palmblad Norige Bih. 37 (1847). Nilsson FestdVard. 105 (1925). —
(2) -FLICKA, f. [jfr d. glædespige, t. freudenmädchen, fr. fille de joie] (ung) prostituerad kvinna, sköka. Wikforss 1: 586 (1804). Glädjeflickan smektes / med yrkesmässig kyla. Fröding Stänk 18 (1896). —
(1, 2) -FULL. [fsv. glädhis fulder] (företrädesvis i högre stil) full av glädje, glad; fröjdefull, hugnesam, glädjande. Svart Ähr. 86 (1560). En glädefull Jwlefäst. VDAkt. 1678, nr 248. Med glädjefulla .. hjertan. Wallin 2Pred. 3: 42 (1813). En glädjefull nyhet. Östergren (1925; angivet ss. skriftspr.). —
(2) -GOSSE. [bildat ss. motsvarighet till -FLICKA] (föga br.) yngling l. gosse som låter missbruka sig till otukt. Koch GudVV 1: 371 (1916). —
(2) -GÖK. (i folkligt spr.) Hör man göken första gången från vester, så betyder det glädje; derför heter det: ”Vestergök, glädjegök”. Wigström Folkd. 1: 205 (1880). —
-HATARE. (i vitter stil) ÖoL (1852). Ehuru pietisterna .. av utomstående betraktats såsom stränga asketer och glädjehatare. Lamm UpplRom. 1: 73 (1918). —
-HUS. [fsv. glädhis hus]
1) (†) hus där glädje råder. The wijsas hierta är j sorghahuset, och dåras hierta j glädhehwset. Pred. 7: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: hus där man glädes). Serenius Hh 2 a (1734).
2) bordell. Nu bjöd han henne föras till ett glädjehus / Till nesligt offer för den sämstes vilda lust. Runeberg 3: 164 (1839). Böök ResSv. 217 (1924). —
-HÖGTID~20 l. ~02. (i sht i högre stil) högtid med anledning av ngn glädjande tilldragelse, glädjefest. Lind (1749; under freudenfest). Hålla invignings- och glädjehögtid under tacksägelse och sång. Neh. 12: 27 (Bib. 1917). —
-KVARTER. (tillf.) jfr -HUS 2. Stormande nätter / I Amsterdams glädjekvarter. Karlfeldt FlBell. 58 (1918). —
(jfr 2) -KÄLLA. [fsv. gläþi kälda] källa till glädje; jfr -ÄMNE. Muræus SpecHom. 494 (1674); jfr Ps. 1695, 141: 5. Mitt hus .. är .. i det närmaste färdigt och jag anser det som den största glädjekälla för min återstående lefnad. Wrangel TessPal. 14 (cit. fr. 1700). —
-KÄNSLA. (i sht i vitter stil) känsla av glädje. Lantingshausen Young 1: 65 (1787). När Sigurd fick allt detta klart för sig, spred sig en glädjekänsla genom hela hans varelse. TurÅ 1910, s. 117. —
-LIK, n. [sv. dial. glä(a)lik] (i folkligt spr. i vissa trakter) om avliden person vilkens död varit efterlängtad av omgivningen (l. för vilken döden kommit ss. en befriare). WoJ (1891). Wägner Mus. 54 (1907). —
-LJUD. (i högre stil) ljud (sång o. d.) som uttrycker glädje. Medh .. glädieliud, / Skal Gudz barn altid prisa / Sin Herra och sin Gudh. Ps. 1695, 412: 22. Runeberg 2: 219 (1830). —
-LÅT. (i sht i vitter stil, mindre br.) jfr -LJUD. Nordenflycht QT 1746—47, s. 14. Efter glädje-låt kommer sorg och gråt. Lind 1: 938 (1749). Benedictsson Ber. 192 (1888). —
-LÖS. (som är) utan glädje; jfr -FATTIG, -TOM. Wikforss 1: 586 (1804). Ett glädjelösare, tråkigare lif än hennes kan man knappt tänka sig. Bremer Dal. 233 (1845). —
-MUSIK. särsk. (förr): musikkår som under spel tågade gm gatorna för att tillkännagiva att eldsvåda blivit släckt; äv. om den därvid utförda musiken; jfr -TRUMMA. Kindblad (1871). All fara ansågs .. icke öfverstånden förrän .. den 30 juli (1835) kl. 6 på morgonen, då den s. k. glädjemusiken aftågade från brandstället (dvs. Riddarholmskyrkan). Dagen 1901, nr 173 B, s. 1. —
-MÅLTID~20, äv. ~02. (i sht i vitter stil) med anledning av ngn glädjande tilldragelse aväten (fest)måltid. Juslenius 148 (1745). Holmberg Tidsstr. 284 (1918). —
-MÖRDANDE, p. adj. (i vitter stil) Undfly, älskande själ! i öknar verldens / Glädjemördande blick. Stagnelius (SVS) 1: 132 (c. 1815). —
(2) -NYMF. (numera knappast br.) = -FLICKA. AGSilverstolpe Skald. 1: 126 (1801). Omgänget med grofva coqvetter och glädjenympher. Rademine Knigge 2: 94 (1804). Östergren (1925; angivet ss. mindre vanl.). —
-OFFER. (i religiöst spr.) offer till betygande av glädje. Så wil iagh göra tigh itt glädheoffer, och tacka Herre tino nampne. Psalt. 54: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: offra .. med villigt hjärta). WoJ (1891). —
-OLJA, r. l. f. (i bibliskt spr.) (välluktande) olja som användes till tecken på glädje. Them skal .. glädheolia för sorgh, och skön klädher för en bedröffuat anda giffuin warda. Jes. 61: 3 (Bib. 1541). —
-PAROXYSM. Han .. sjöng och kastade sig på marken i glädjeparoxysmer. Andersson Verldsoms. 2: 9 (1854). —
(1, 2) -RIK. (i högre stil) rik på glädje. Lind (1738; under freuden-reich). Ett glädjerikt lif. Thomander 1: 390 (1830). Du gamla, du friska, du fjellhöga Nord, / Du tysta, du glädjerika, sköna. VSvFolksång. 2 (1845). —
-ROP. rop av glädje, fröjderop. Esra 3: 13 (Bib. 1541). (Trojanerna) gofvo upp et glädierop när de oss sågo. Ehrenadler Tel. 27 (1723). Höj glädjerop till skyn, / Vid denna glada syn. Ps. 1819, 51: 5. —
-RUS. (i sht i vitter stil) bildl.: rus av glädje. GFGyllenborg Vitt. 1: 108 (1759, 1795). Sedan öfverraskningens första glädjerus var förbi. Palmblad Nov. 2: 105 (1819, 1841). —
-RÖRELSE. (numera knappast br.) av glädje framkallad rörelse; förr äv. i pl. Fägna Eder åt Eder öma och älskvärda älskarinnas glädjerörelser. Ekelund Fielding 466 (1765). Jag kände en verklig glädjerörelse. Bremer Grann. 2: 87 (1837). Kindblad (1871). —
-RÖST. [y. fsv. glädhis röst (HelMän. 104)] (i högre stil) av glädje fylld röst. OKolmodin (1746) i 3SAH 15: 338. När i portarne du (dvs. Jesus) träder; / Skallar folkets glädjeröst: / Hosianna, Zions tröst! Ps. 1819, 80: 3. PoetK 1820, 2: 22. —
-SAL. särsk. (i religiös stil) bildl. om himmeln (l. den himmelska saligheten); jfr GLÄDJE 1 e samt FRÖJDE-SAL. Frijade vtur thenna jemmerdalen, och försatte i then himmelska glädiesalen. Swedberg SabbRo 1350 (1687, 1712). Ps. 1695, 272: 10. —
-SALVA, r. l. f. ss. tecken på glädje avfyrad salva; jfr -SKOTT. Bellman 6: 244 (1790). Nord-Amerikanska flottan i Medelhafvet .. har med glädjesalfvor betygat sitt deltagande i Moreas befrielse. SC 2: 62 (1821). Janson Lögn. 154 (1912). —
-SKALL.
1) av glädje framkallat (hund)skall. Livin Kyrk. 92 (1781). (Hunden) Thello .. måtte ha .. gifvit till det gällaste af alla glädjeskall vid skymten af hemvändande husbonde. Gellerstedt Gläntor 64 (1909).
2) (†) skallande jubelrop, fröjderop. (Pfalzgreven) ropade Tre resor: Lycka ske Konungen Joseph .. Hwar på hela Menigheten med högsta Glädieskall swarade Amen! Dryselius Måne 421 (1694). —
-SKIMMER. (i högre stil) av glädje förorsakat skimmer. Hwasser VSkr. 1: 169 (1847). Ett glädjeskimmer spred sig öfver nunnans bleka anlete. AB 1900, nr 70 A, s. 4. —
-SKOTT. ss. tecken på glädje avlossat skott; jfr -SALVA. Nordforss (1805). Midsommarslek, med .. dans och glädjeskott. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 160 (1863). —
-SKRI. [fsv. glädhis skri] jfr -ROP, -SKRIK. Creutz Vitt. 10 (1761). Mängdens glädjeskri hälsade .. konungarna. Fryxell Ber. 6: 375 (1833). —
-SKRIK. jfr -ROP, -SKRI. Schwartz Pos. 64 (1863). (Gässen) gåvo .. till ett glädjeskrik. Lagerlöf Holg. 2: 483 (1907). —
(2) -SOL. (i högre stil, numera knappast br.) i bildl. uttr. i fråga om (källan till) stor glädje. KKD 9: 303 (1715). Vår Glädje Sol upran justom Söndags-morgonen den 1 sistl. November (då kronprinsen Gustav Adolf föddes). Björnståhl Resa 3: 227 (1779). särsk. om person, i sht om Kristus. Tu ädle Jesu Christe, / Wår glädie-Sool och skijn. Ps. 1695, 317: 4; jfr Ps. 1819, 394: 4. Fridric och Ulrica, / Sverjes dubla Glädje-Sol. Nordenflycht QT 1746—47, s. 33. —
-SORG. (föga br.) om blandning av glädje o. sorg. Högberg Vred. 3: 319 (1906). Törnblom Magerl. 5 (1909). —
-SPEL. (†)
1) spel(ande) som ger uttryck åt l. är föranledt av glädje; äv. allmännare: förlustelse; jfr FRÖJDE-SPEL 1. LPetri Psalt. 137: 3 (1560). Euterpes .. liufligt spelar, / så all wår Ängzlighet, / i Glädie-Spel sjg helar. Warnmark Epigr. A 4 b (1688).
2) om jubelsång l. lustspel; äv. bildl.; jfr FRÖJDE-SPEL 2. Stenbock Glädiespel (1701; i titeln). Om det i poesien gifves icke blott ett sorgspel .., utan äfven ett glädjespel, så möter oss detta snarare i idyllen, än i komedien. Atterbom PoesH 2: 266 (1848). —
-SPRIDARE. Bremer Pres. 443 (1834; om solen). (Dirigenten) kan .. bli .. en glädjespridare. Anrep-Nordin HbKördir. 12 (1920). —
-SPRÅNG. språng varigm ngn visar sin glädje, språng av glädje, fröjdesprång. Swedberg SabbRo 137 (1704, 1710). Hunden gjorde höga glädjesprång. CJLAlmqvist i Skandia 3: 131 (1834). Siwertz Sel. 1: 94 (1920). —
-STAD. (†) plats resp. stad som är fylld av glädje. Är icke thetta (dvs. Tyrus) idhar glädhestadh. Jes. 23: 7 (Bib. 1541). Americanerne .. hade .. hördt, at på en vida aflägsen ort vore ett Paradis, eller en Glädie-Stad, dit de omsider af gudomen föras skulle. Bliberg Acerra 459 (1737). —
-STRAND. (i religiös stil) i bild, om himmeln; jfr GLÄDJE 1 e. Ps. 1695, 387: 3; jfr Ps. 1819, 471: 3. Då vi omsider skola skiljas härifrån, så för oss genom en salig död från denna världens brusande haf till den rätta glädjestranden! Hb. 1894, s. 96. —
-STRÅLANDE, p. adj. strålande av glädje; särsk. om person l. om blick. Till .. (Lidners änka) kom .. (Bellman) derefter, glädjestrålande. Atterbom Siare 5: 500 (1849). En glädjestrålande blick. Genberg VSkr. 2: 49 (1859). —
-STUND. [fsv. glädhis stund] (i sht i vitter stil) glädjefylld stund. Aschaneus HwsRegl. 11 (1614). Nordenflycht QT 1744, s. 41. —
-STÖRARE. Wikforss 1: 586 (1804). Han .. förehöll honom, att han .. uppträdde som en glädjestörare (genom sin surmulenhet). Crusenstolpe Mor. 2: 325 (1840). —
-SÅNG. [fsv. glädhis sanger] sång som är förorsakad av glädje l. som sjunges till tecken på glädje; hymn. Psalt. 1536, 137: 3. Jer. 25: 10 (Bib. 1541). Schartau UtkPred. 64 (1820). Luften skallar af glädjesånger, och af sammanstämda utrop: Lefve Konungen! Remmer Riv. 46 (1827). —
-TAL. (†) tal hållet med anledning av ngn glädjande tilldragelse; högtidstal; jfr FRÖJDE-TAL. Swedberg SabbRo 367 (1688, 1710). Öfver Deras Kongl. Högheters .. Biläger d. 4 Nov. hölts .. et Glädje-Tal, på obunden Svenska, af Hr. D. Joh. Corylander. SvMag. 1766, s. 925. VGR 1800, Verif. s. 233. —
-TECKEN. (i sht i vitter stil) tecken på glädje. LPetri Kyrkiost. 85 a (1566). Wulff Petrarcab. 264 (1905). —
(2) -TIDNING. (†) glädjande underrättelse l. budskap. Den glädjetidningen till jordens inbyggare: i dag är eder födder Frälsaren! Lehnberg Pred. 3: 63 (c. 1800). Kindblad (1871). —
-TIMME. [y. fsv. glädhis time (SkrUppb. 327)] (†) glädjestund. O! korte glädie timmar! Lucidor (SVS) 360 (1674). —
-TOM, adj. tom på glädje, utan glädje, glädjelös. Remmer Theat. 2: 146 (1815). Ett .. glädjetomt skugglif. NF 6: 459 (1882). —
-TRUMMA, r. l. f.
1) (förr) trumma som användes, då man gm trumslag på gatorna tillkännagav att eldsvåda blivit släckt; äv. om ifrågavarande trumslag; jfr -MUSIK. Weste (1807). Klockan 3 om morgonen förkunnade glädjetrumman, att all fara var förbi. VexjöBl. 1829, nr 37, s. 1 (i fråga om eldsvåda i Malmö). Eldsvådan var släckt, glädjetrumman gick. Bremer Hertha 136 (1856). Cederström Ströft. 178 (1915).
2) (föga br.) i bild, i uttr. slå på glädjetrumman o. d., högljudt giva uttryck åt sin glädje. Östergren (1925; angivet ss. skriftspr.). —
-TÅR. av glädje framkallad tår; i sht i pl. Fälla, gråta glädjetårar. Lucidor (SVS) 256 (1672). En glädjetår framträngde utur hennes öga. Ödmann MPark 344 (1800). —
-TÅRAD, p. adj. (i högre stil) jfr -TÅR. Med glädjetårad Kind. Stagnelius (SVS) 2: 300 (1821). Med glädjetåradt öga. Borg InstDöfst. 5 (1854). —
-UTBROTT~02, äv. ~20. —
-VIMPEL. (tillf., i poesi) till tecken på glädje o. fest hissad vimpel. En lustjakt .. / .. (med) glädjevimplar vajande i förn. Fröding NDikt. 8 (1894; i bild). —
(1, 2) -VIN. (i religiös stil) glädjebringande vin; bildl. Ps. 1695, 201: 5. (Gud) meddelar (åt sina vänner) sitt rikes stärkande och fridgifvande glädjevin. Bring Högm. 519 (1862). —
-YR. (i sht i vitter stil) yr av glädje. Palmblad Nov. 2: 258 (1819, 1841). När de nybakade studenterna strömmade glädjeyra ut ur skolbyggnaden. Montelius i 3SAH 29: 21 (1917). —
-YRA, r. l. f. jfr -YR. Lantingshausen Young 2: 121 (1790). En allmän glädjeyra fattade Nationen. Tegnér (WB) 4: 88 (1823). —
-YRSEL. (föga br.) glädjeyra. Wikforss 1: 586 (1804). Crusenstolpe Tess. 3: 253 (1847). Österling Idyll. 60 (1917). —
-YTTRING. Castrén Res. 2: 30 (1845). (Prinsen) mottogs .. med uppriktiga glädjeyttringar. LbFolksk. 598 (1892). —
B (†): GLÄDJES-DAG, -FEST, se A. —
-NÖJE. glädje. Och efter tu ej kan i tig och i tjt Sinne / Fulkomlig Siäla-Roo och glädies-Nöye finna / Så skynda tig til Gud. Spegel GW 297 (1685). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content