(i sht i fackspr. l. i vitter stil) sätta sig l. sitta l. rida gränsle på l. över (ngt); äv. (i sht i vitter stil, föga br.) intr., i förb. med prep. på l. över. KrigVAH 1833, s. 263. Menniskor med höga höfter, således trångt bäcken, hafva svårt att grensla hästen eller att komma djupt i sadeln. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 3(1836). En janitsjar gränslade på Brandklipparen. Heidenstam Karol. 2: 109(1898). Gränsla en sadel. Granlund KarolÖ 9(1914). Alltjämt grensla tvillingarna hennes skuldror. Bergman LBrenn. 90(1928).
