[av it. grandioso, fr. grandiose, till grande, av lat. grandis (se GRAND-)]
(i vitter stil) som genom sina mäktiga mått l. proportioner l. former gör ett imponerande intryck, storslagen, storvulen; ofta om diktvärk l. om stil o. d.; stundom användt vid skämtsam överdrift. Geijer I. 8: 38(1832). (Mirabeaus) hufvud hade en grandiös fulhet. SvLittFT 1834, sp. 412. Någon mer grandios afslutning än uttåget till Jerusalem (i Selma Lagerlöfs första band av ”Jerusalem”) är knappast tänkbar. Levertin Gest. 317(1903). Den grandiosa Tornedalen. Ymer 1911, s. 59. Ett grandiost potatiskok .. rikligt för en vecka. Bergman JoH 174(1926). — särsk. (†) med anslutning till GRAND, sbst.2;jfr GRANDEZZA 3. Grandios som don Ranudo. Sturzen-Becker 1: 171(1861).
