[liksom d. gravitetisk av t. gravitätisch, till gravität (se GRAVITET)]
om uppträdande, sätt att röra sig o. d. l. om person: värdig, högtidlig, stel; numera i sht (äv. om djur): tillgjort l. överdrivet l. löjligt värdig l. allvarlig, ”viktig”; förr äv.: vördnadsvärd, vördig. Gravitetisk Gång. Kempe Proberugn 55(1664; i fråga om prästerskapet). En sådan gravitetisk Person (som påven). Brask Pufendorf Hist. 432(1680). Ejdrar, måsar och småspovar .. (spatserade) gravitetiskt .. på stränderna. Engström Lif 81(1907).
