[avledn. av GUD;jfr -AKTIG.I NT 1526, förspr. 5 a, förklaras ordet vara en bildning till AKTA:”Then .. som actar gudh”. Ordet synes vara egendomligt för svenskan. Enligt företalet till NT 1526 skapades ordet ”gudaktighet” för att återgiva det lat. pietas, då ”gudlighet” kommit att bl. användas om ”utvärtes skrymteri för människor”]
1) om person. Then mannen war retferdugh och gudhactugh. Luk. 2: 25(NT 1526; Bib. 1541: gudhfruchtigh). The Gudhachtige. Syr. 23: 12(Bib. 1541). Stockholmspigorna äro i allmänhet ett temligen gudaktigt folk och gå .. gerna i kyrkan. Sturzen-Becker 2: 47(1844, 1861). Cannelin(1921).
2) om handling l. sak: som är ett uttryck för l. bevis på fromhet o. gudsfruktan. Rudbeck Atl. 3: 400(1698). Som en fridens uppenbarelse framstrålar .. det eviga lifvet för ett gudaktigt hopp. Thomander 1: 172(1829). Auerbach(1909). — (†) Denne lära är gudacktigh, helig och rätt. RA 1: 350(1544).
