HAVREROT ha3vre~rω2t, vard., i sht i Sveal. o. Norrl., äv. HAVERROT ha3ver~, r. l. f.; best. -en; pl. -rötter.
Ordformer
(haver- 1728—1924. havre- 1638 osv.)
Etymologi
[jfr d. havrerod samt t. haferwurzel; första ssgsleden är samma ord som isl. hafr, feng. hæfer, bock, ävensom t. haber- i vissa ssgr, ss. haberbart, habergeiss (jfr KAPRIFOLIUM)]
om vissa trädgårdsväxter med ätliga rötter, eg. Tragopogon porrifolius Lin.; äv. om Scorzonera hispanica Lin., svartrot; äv. bot. (växt av) släktet Tragopogon; jfr BOCKSKÄGG 2 a. Ätlig havrerot, Tragopogon porrifolius Lin. Vild havrerot l. gul havrerot, Tragopogon pratensis Lin. Franckenius Spec. A 4 b(1638). Hafrerötter. Tillagas likasom sockerrötter. Sjöberg Singstock 84(1832). NormFört. 45(1894). 3NF(1928). Anm. Det av Landtbruksstyrelsen NormFört. 13(1894) för släktet Tragopogon Lin. föreslagna namnet haver har upptagits av ett flertal botaniska författare, t. ex. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 58(1901), Lindman FanerogFl. 554(1918).
