HERALDISK heral4disk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom d. heraldisk o. t. heraldisch efter fr. héraldique, till mlat. heraldus (se HÄROLD); jfr eng. heraldic; benämningen föranledd av att granskning o. beskrivning av sköldemärken (”vapen”) urspr. utfördes av härolder. Jfr HERALDIK]
som har avs. på l. är utmärkande för heraldik l. sköldemärken (”vapen”); särsk., med tanke på det slag av (förenklad) bildframställning som är vanlig på dylika vapen: stiliserad, ornamental; stundom bildl. Heraldiska figurer. Heraldisk terminologi. Heraldiskt sköldemärke, (herald.) bildat gm delning av vapenskölden i två l. flera fält medelst till sköldkanten regelbundet dragna, raka l. krokiga linjer (skuror); motsatt: allmänt sköldemärke l. vapenbild med bild(er) av (olika) föremål. Heraldisk färg, se FÄRG, sbst.1 1. Heraldisk höger resp. vänster, (herald.) räknat från den tänkte sköldbärarens ståndpunkt, motsatt åskådarens. Heraldisk lilja, (herald.) fransk lilja (se FRANSK a). Uggla Herald. 42 (1746). Nedra ändan af bågsträngarne i detta hvalf äro ornerade med sirater, liknande heraldiska sparrar. 2VittAH 26: 390 (1869). Schlegel o. Klingspor Herald. 30, 34 (1874). Hans ord, hans gester voro värdiga, långsamma, heraldiskt stela. Siwertz Sel. 2: 92 (1920).
