SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FRANSK fran4sk, adj. -are (tillf., VBenedictsson (1888) hos Lundegård Benedictsson 423), n. -t ((†) franst (motsv. ett numera bl. ss. starkt vard. förekommande uttal) BrölBesv. 143 (c. 1670), Moberg Gr. 99 (1815; angivet ss. vard.)). adv. -T.
Ordformer
(fransk 1541 osv. frantzsk 1644. frantzsch c. 1640. frans 15371574 (: frans wijn). frantziske, sg. best. o. pl. 16711680. frantz- (i ssgr) c. 1618 (: frantz wijn)1664 (: Frantzwijn))
Etymologi
[jfr fsv. franska, franzeska, pl., fransmän, d. fransk; under anslutning till DANSK, SVENSK osv. av mnt. frans, liksom holl. fransch bildat till fr. France, Frankrike, av mlat. Francia, bildat till senlat. franci (se FRANK, sbst.2). Formen med -isk utgår från mht., t. franzisch, avledn. till mht. Franze, Frankrike, av fr. France; formen frantz- utgår från t. franz-, bildat till mht. Franze. — Jfr FRANCISERA, FRANS, sbst.2, FRANSKA, sbst., FRANSMAN]
adj. till FRANKRIKE (o. FRANSKA, FRANSMAN): som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. Frankrike l. det franska folket; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker det franska språket; jfr FRANSYSK. Fransk kultur, litteratur, konst, heraldik. Franska språket. Franska akademien. Franska revolutionen l. den stora franska revolutionen, 1789 års revolution i Frankrike. En fransk bonn, kock, guvernant. Franska moder. Det franska folklynnet. Den franska smaken, den franskklassiska smaken. Äga fransk bildning. Erhålla, få (en helt och hållet) fransk uppfostran. Vara franskt sinnad. HH 20: 292 (c. 1640). En Borgar-Hustru giorde sig söt med råbråkade Franska ord. Dalin Arg. 1: 81 (1733, 1754). Tyska skor och franska handskar. Broman HelsB 258 (1741). Reims .. såg mycket ”franskare” ut än själfva Paris. VBenedictsson (1888) hos Lundegård Benedictsson 423. Tag bort det franska från Racine .. — hvad återstår väl då? Schück i 3SAH 28: 7 (1916). — jfr FORN-, NORD-, SYD-FRANSK m. fl. — särsk.
a) i en mängd stående uttryck o. förbindelser (ofta med numera till största delen obrukliga motsv. uttryck med FRANSYSK) som utgöra namn på alster l. produkter m. m. som urspr. härstamma från l. äro utmärkande för Frankrike l. fransmännen, t. ex.: [jfr t. franzband, i bet. α n., i bet. β m.] franskt band.
α) (†) om ett slags starka taftband. BoupptRasbo 1781.
β) bokb. bokband av kalv- l. getskinn, helfranskt band. Swedenborg RebNat. 1: 202 (1709). jfr HALV-, HEL-FRANSK. — (mindre br.) franskt bittervatten (farm.), fransyskt bittervatten. Uhrström Hemläk. 861 (1886). [jfr t. franzbrantwein] (numera mindre br.) franskt brännvin (tekn.), brännvin bränt av vin l. vindrägg (urspr. o. eg. om dylikt brännvin från Frankrike), konjak. Swedberg Schibb. 447 (1716). 2NF (1908; med hänv. till konjak). [efter t. französisches brot] franskt bröd, snabbgräddat bröd av vetemjöl, vatten (l. mjölk), salt o. jäst (samt smör), ofta i form av avlånga bullar; jfr FRANSK-BRÖD. Fischerström 3: 370 (1787). — (†) franskt färggräs, färgörten Reseda luteola Lin., vau. Rothof 669 (1762). Nemnich Waarenlex. (1797). [jfr t. franzgold] franskt guld, blekgul legering av silver o. guld (samt koppar), ofta använd till bladmetall, bladguld. Heinrich (1814). — (†) fransk kattost (bot.), den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade buskartade växten Lavatera olbia Lin. Rudbeck HortBot. 6 (1685). — (förr) fransk krona, benämning på det forna franska myntet écu. En Frans Crona om iiɉ (dvs. tre) march ortuger. GR 11: 356 (1537). Stiernhielm Arch. H 1 b (1644). fransk kvarnsten, kvarnsten av finkornig kvarts från la Ferté sous Jouarre. (Ekenberg o.) Landin 743 (1894). — (†) fransk lera l. franskt ler, eldfast lera (Argilla gallica Lin.), förr införd från Frankrike. Linné Ungd. 2: 205 (1734). Rinman 2: 17 (1789). fransk lilja (herald.), benämning på den heraldiska liljan (t. ex. i de franska kungarnas vapen sedan 1100-talet). NF (1881). 2NF (1908). [jfr t. franzleinen, oblekt, till foder avsedd linnevävnad] (†) franskt lärft. Ett Bordtäcke .. af franst lärfft. BoupptRasbo 1706. Franskt Lärft .. kallas en sort randigt garnfärjadt lärft, som göres i Kaufbaiern samt Lausitz af åtskillig finhet. Synnerberg (1815). [efter t. franzperle] fransk pärla, ett slags konstgjord pärla (av glas, förvillande lik en äkta pärla). Synnerberg (1815). fransk potatis (kok.), maträtt av tunna i flottyr kokta skivor l. strimlor av råskalad potatis. — franskt päron, (frukt av) i Frankrike (urspr.) odlad päronsort; i sht i pl. — franskt rajgräs (bot., landt.), gräset Avena elatior Lin., tidigast i Frankrike odlat ss. fodergräs, knylhavre. Wahlberg Foderv. 123 (1835). — (förr) franskt ros(en)mönster l. franska rosen, på atlasvävnader: mönster med ett slags stiliserade rosor. Bord duk med franskt ros mönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1757. BoupptVäxiö 1835. fransk senap, tillagad senap (av det slag som införes) från Frankrike. 2NF 25: 72 (1916). fransk sköld (herald.), sköld med rak övre kant o. rundad nedre kant med en liten spets midt på rundningen. Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847). — (föga br.) franska spelkort, benämning på vanliga spelkort i motsats till kamfio- l. killekort. Lindskog Spelb. v (1847). — (mindre br.) fransk sprit (tekn.), gm destillering av vin l. vindrägg erhållen sprit, vinsprit. Almström Handelsv. 328 (1845). — (i fackspr.) fransk sten, fransk kvarnsten. PT 1909, nr 242 B, s. 3. fransk stil. α) (i fackspr.) benämning på nästan upprättstående skrivstil (ett mellanting mellan lutande stil o. rundskrift). Beckman Skrifk. 9 (1794). Så väl tysk stil som fransk (rundstil). Funck FörskrSkolHem. 9 (1890). β) boktr. efter franska grundmått tillvärkad tryckstil (numera den i Sv. allmännast använda). Nordin Boktr. 185 (1881). [efter t. französischer ampfer] fransk syra (bot.), den i Sv. ss. förvildad förekommande örten Rumex scutatus Lin., spjutsyra. Franckenius Spec. A 2 a (1659). — (förr) fransk säng, särsk. (förr) om dyrbar säng med (oval l. rund) himmel o. omhängen. 1 st. Blå fransk Säng med gult siden tygz omhäng samt hvita galoner. ÅgerupArk. Bouppt. 1757. En fransk säng med alt tillbehör .., värderad till 2000 DS. Böttiger Drottnh. 80 (1889; i fråga om förh. på slutet av 1600-talet). — (†) fransk tapet, fransk gobelängtapet? Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 148 (i handl. fr. 1695). fransk terpentin(olja) (tekn.), benämning på den bästa terpentinen (terpentinoljan), vilken erhålles av den i södra Frankrike växande tallen Pinus Pinaster Sol. Blomstrand OrgKemi 242 (1877). fransk trädgårdsstil, benämning på den i Frankrike av Lenôtre († 1700) utbildade trädgårdsstilen som utmärkes gm sträng regelbundenhet, klippta häckar m. m. 2NF 30: 136 Plansch (1919). franskt vin, vin från Frankrike. Franska (vita och röda) viner. NorrlS 316 (efter handl. fr. 1618). särsk. kok. billigt vitt vin av växlande ursprung som huvudsakligen användes för matlagning, kallskålsvin. Et halft stop franskt vin. Warg 146 (1755). 2NF (1908).
b) (mindre br.) i uttr. fransk visit, fransysk visit (se FRANSYSK 1 b). Beskow (1853) i 3SAH 14: 126. Levertin Gest. 170 (1903).
c) i åtskilliga numera obrukliga uttr. som äro namn på syfilis (”fransoser”), ss. franska kopporna, franska mässlingen, franska pocker, franska sjukan; jfr FRANSYSK 1 c. VDP 1647, s. 421. Haartman Sjukd. 156 (1765).
d) i substantivisk anv.
α) om individ av franska folket; numera bl. arkaiserande i pl. best., förr äv. i pl. obest. En stoor Deel Frantziske och Tyske .. (hade) straxt effter then första Drabbningen .. lupit öfwer til Fienden. Widekindi KrigsH 200 (1671). Sahlstedt (1773). Glöm ej att mig hämna på de Franske. Hagberg Shaksp. 4: 160 (1848). Anm. För att beteckna den franska nationen l. fransmännen i allm. förekommer i arkaiserande stil ordet stundom substantiverat i sg. best. Är det sant att man ämnar sälja oss åt Rysken? — Eller Fransken! (Lundin o.) Strindberg GSthm 12 (1880). Strindberg SvÖ 3: 385 (1890).
β) (numera bl. arkaiserande) i obest. form n. sg.: vin från Frankrike. BrölBesv. 143 (c. 1670). Ett anckar franskt. Rhyzelius Ant. 97 (c. 1750). Stiernstolpe Blumauer 3: 55 (1814).
γ) (†) om franskt sätt; i uttr. på fransk. (Flättja) war klädd vppå Fransk. Stiernhielm Herc. 33 (1648, 1668). jfr: Madem. Spelvink älskar kläda och yttra sig på brukelig Franska. Dalin Arg. 2: 421 (1734, 1754); jfr FRANSKA, sbst. 2.
e) i överförd anv.: som i sinnelag l. levnadssätt l. klädedräkt l. stil o. d. liknar l. efterliknar l. är påvärkad av fransmännen; äv.: fransksinnad. Ängelsmannen byter aldrig mod, at han ej skall blifva fransk. Linné Diet. 1: 88 (c. 1750). (Tavlorna) äro förvånande franska i färgton och uppfattning af motivet. GHT 1898, nr 290 B, s. 3.
Ssgr: A: FRANSK-BRÖD, vanl. uttalat fran4s~ brø1d. [efter t. franzbrot] (i södra Sv.) franskt bröd. PT 1918, nr 186, s. 2.
-FIENTLIG.
-FÖDD, p. adj. född i Frankrike l. av franska föräldrar. —
-KLASSICISM~002, äv. 1004 l. 0104. i sht litt.-hist. i Frankrike under senare hälften av 1600-talet under anslutning till den antika, företrädesvis den romerska litteraturen utbildad vitter smakriktning som var den härskande i de europeiska länderna under (större delen av) 1700-talet, pseudoklassicism. —
-KLASSISK~20, äv. 040, stundom ss. två ord 4 40. i sht litt.-hist. som tillhör l. utmärker franskklassicismen, pseudoklassisk. Den franskklassiska smaken. Steffen SvLitth. 75 (1912: uppl. 1904: franskt klassiska).
-MAN, se FRANSMAN.
-SINNAD, p. adj. (franskt- 1922) som hyser (franska tänkesätt o.) franska sympatier. CTOdhner i VittAH 27: 154 (1872, 1876).
-SINT, p. adj. (†) fransksinnad. Bark Bref 2: 27 (1705).
-SPRÅKIG. Den franskspråkiga delen av Schweiz. Belgiens franskspråkiga befolkning.
-SVENSK, adj. som tillhör l. har avseende på Frankrike o. Sverge l. fransmännen o. svenskarna l. franskan o. svenskan. De fransk-svenska förbindelserna under 1700-talet. särsk. om ordbok: som innehåller översättning av de franska orden till svenska. Fransk-svensk ordbok. Dalin (1872; boktitel).
-TALANDE, p. adj. Lundin o. Strindberg GSthm 589 (1882). Två fransktalande rumäniska unga damer. Wachtmeister MedelhSk. 76 (1884).
-TYSK, adj. Fransk-tyska kriget 1870—71. NF (1881).
-VIN. (fransk- (frans-, frantz-) 15741755. franst- 1675) [jfr t. franzwein] (†) franskt vin; ngn gg: konjak. En Pipa frans wijn. Skråordn. 334 (1574). Coniack eller frantz wijn 2 oxehöffd 19 kannor. BtÅboH I. 1: 85 (c. 1618). BoupptVäxiö 1776.
-VÄN, m.||ig. —
-VÄNLIG. Franskvänlig politik.
B (mindre br.): FRANSKT-BLÅ. [jfr eng. frenchblue, konstgjord ultramarin] ultramarinblå. En fransktblå taftsklädning. SthmModej. 1852, s. 63.
-SINNAD, -VIN, se A.
Avledn.: FRANSKA, sbst., se d. o.
FRANSKA, v.
1) i ssgn FÖR-FRANSKA.
2) (†) i uttr. franskade brön, franska bröd. Topelius Läsn. 1: 67 (1865). Nu skall jag baka franskade brön. Därs. 77.
FRANSKHET, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fransk (till födsel l. till tänkesätt, lynne, språk, odling osv.) l. att älska Frankrike o. fransk kultur osv.; äv.: franskt herravälde l. franskt inflytande (i språkligt l. kulturellt avseende osv.). BL 18: 139 (1850). Vetterlund Skissbl. 7 (1908, 1914).
Spoiler title
Spoiler content