IMMORALISM im1ωralis4m, äv. 01—, r.; best. -en.
(i fackspr.) åskådning som förnekar giltigheten av moraliska normer, amoralism; stundom: åskådning som bekämpar den vedertagna moralen, antimoralism. 2NF 19: 977 (1913). Man har .. kunnat uppfatta .. (Stendhal) .. som en föregångare till Nietzsches immoralism och övermänniskoteorier, varvid man dock förbisett att det hos Stendhal fattas Nietzsches ideala strävan. BonnierLittH 4: 194 (1930).
