SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INDULGENT, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. indulgent; av lat. indulgens (gen. -entis), p. pr. av indulgere (se INDULGERA)]
(†) benägen att överse med fel o. brister, överseende, mild o. skonsam i sitt omdöme. Pfeiffer (1837). WoJ (1891).
Spoiler title
Spoiler content