SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INDULGENS in1dulgän4s, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -enser (Reuterdahl SKH III. 2: 365 (1863), Cornell NorrlKyrklK 183 (1918)), äv. -entier -än4tsier; förr äv. INDULGENTIE, f.; pl. -er.
Ordformer
(-ens 1619 osv.; -entz 1635; -entie Stiernman Com. 2: 67 (1636); -entier, pl. Schroderus Os. III. 1: 156 (1635), Hagström Herdam. 2: 135 (1898). -ence 1716—1837; -ance 1798)
Etymologi
[jfr t. indulgenz, eng. o. fr. indulgence; av lat. indulgentia, mildhet, nåd, eftergift, till indulgere (se INDULGERA)]
1) [efter motsv. anv. i kyrkolat.] inom den katolska kyrkan: avlat; särsk. om dylik knuten vid viss kyrka l. visst kloster, helig plats o. d.; äv. konkret: indulgens- l. avlatsbrev. Sigfridi K 5 a (1619). Någre hafwa ganska oförskämt vthskrijat och berömdt sine Indulgentier eller Aflat, såsom the them kalla. Schroderus Os. III. 1: 156 (1635). Man vinner .. 1 års och 40 dagars indulgens .. om man kysser korset, som står upprest midt på arenan i Colisseum i Rom. Hygiea 1865, s. 324. Genom en bulla af d. 9/4 1397 gjorde påfven Danzigklostret delaktigt af alla Vadstenaklostrets friheter, privilegier och indulgenser. Höjer Vadst. 123 (1905).
2) (†) av regering ss. en särskild nåd given tillåtelse l. frihet att göra ngt; särsk. om handelsprivilegium; jfr INDULT 2. Gefle Stadz Borgare .. (hava) fordomdags .. at segla (på utlandet) medh ett wist taal Skep .. hafft indulgentie. Stiernman Com. 2: 67 (1636). Swedberg Schibb. 277 (1716).
3) [efter fr. indulgence] (†) mildhet, skonsamhet; mildt l. skonsamt bedömande; (benäget) överseende (med fel o. brister). Den Poëtiska äran rör mig föga nu mera, och jag begär af allmenheten i det fallet icke något vidare än Dess indulgence. Leopold (SVS) II. 1: 162 (1783). Lenngren (SVS) 2: 465 (1798). Ekbohrn (1868).
Ssgr (till 1; i fråga om ä. förh. inom den katolska kyrkan): A: INDULGENS-BREV. (-gens- 1863 osv. -gentie- (-iæ-) c. 1770) (av påve l. biskop utfärdat) brev varigm indulgenser knytas till en kyrka l. ett kloster o. d.; äv.: avlatsbrev. (Stöde kyrka har) et indulgentiæ bref, gifvit af Arche Biskop Johan 1462, .. hvilket .. försäkrar, at eho som besökte ecclesiam parochialem Stöda in Mädilpadia, på vissa upnämda fester .. skulle åtnjuta 40 dagars indulgentier. NorrlS 1: 61 (c. 1770). Legaten medförde tryckta blanketter till indulgensbref, i hvilka datum, namn m. m. insattes. Reuterdahl SKH III. 2: 199 (1863). 2NF 33: 921 (1922). —
-BULLA, r. l. f. av påve utfärdat indulgensbrev. Höjer Vadst. 122 (1905). —
-PRIVILEGIUM. privilegium bestående i till en kyrka l. ett kloster o. d. knutna indulgenser. 2VittAH XXXII. 4: 11 (1895). Höjer Vadst. 119 (1905).
B (†): INDULGENTIE-BREV, se A.
Spoiler title
Spoiler content