INTIMIDERA in1timide4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INTIMIDATION.
Etymologi
[jfr t. intimidieren, eng. intimidate, fr. intimider; av mlat. intimidare, bildat till in- (se IN-, pref.1) o. lat. timidus, rädd, förskräckt (se TIMID)]
(numera bl. ngn gg i vitter stil) (söka) injaga fruktan hos (ngn) l. sätta skräck i (ngn), skrämma. Sahlstedt(1769). (Biskop Weidman) spelar dageligen intriguer i domcapitlet och intimiderar ledamöterne. HH XXV. 2: 58(1809). Intimiderande rop från pöbelns sida. GHT 1898, nr 48 A, s. 3.Böök HitlerTyskl. 102 (1933).
