INTROSPEKTIV in1trωspäkti4v l. -tro- l. -trå-, l. -spek-, äv. 01—, adj.
Etymologi
[jfr t. introspektiv, eng. introspective, fr. introspectif; till lat. introspectus, p. pf. av introspicere (se INTROSPEKTION)]
psykol. adj. till INTROSPEKTION: som innebär l. grundar sig på l. uppfattas gm introspektion. Vår undervisning om det, som kan bli föremål för yttre åskådning är ganska långt kommen. Så ej undervisningen om de introspektiva fenomenen. Larsson PoesLog. 56 (1899). Psykologien såsom en i första hand på s. k. introspektiva iakttagelser och analyser .. grundad empirisk vetenskap. PedT 1903, s. 115.
