publicerad: 1934
JÄMKA jäm3ka2, äv. (vard., i sht i folkligt spr.) JÄNKA jäŋ3ka2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, BtFinlH 3: 203 (1547), Lagförsl. 331 (c. 1606)), -ANDE, -NING; jfr JÄMK, sbst.2
Ordformer
(giänk- 1698—1789. gänk- 1761. jämbk- (jembk-, jämpk-, jempk-) 1592—1723. jämbnk- (jembnk-) 1720—1723. jämk- (jämck-, iemk-, jem(c)k-) 1541 osv. jämnk- (jemnk-) 1635—1863. jänk- (ienk-, jen(c)k-, iänk-, jänck-) 1530—1924)
Etymologi
[fsv. iamka, iämka, y. fsv. jänka, göra lika, moderera, inrätta, avpassa, bestämma, fördela m. m., sv. dial. janka, jänka, göra jämn, sakta flytta, maka m. m.; motsv. nor. dial. janka, jænka, göra i ordning, göra jämn m. m.; bildat med k-suffix till JÄMN]
1) (†) behandla (ngt) så att det får en slät yta l. en jämn kant o. d., göra jämn l. slät, avjämna, jämna; särsk. dels: avlägsna (en upphöjning l. fördjupning o. d.), bringa (en upphöjning) i nivå (med markytan), utfylla (en grop), dels: bibringa (ett föremål) en jämn begränsningslinje l. kant, avjämna, avskära, ofta med avs. på hår l. skägg: klippa jämnt, jämna. G1R 16: 683 (1544). (Det) vore .. ganske nyttugt, att the sumper och putzer udi staden ähre måtte bliffve förfylte och jenckede medh sandh. Därs. 26: 555 (1556). Dionysio Syracusano, then ther icke tordes lathe någhon Bardskärare klippa sitt håår, vthan hans Döttrar the iänkade thet medh glödandes kål. Lælius Jungf. Aa 8 a (1591). En vördig man .. ser jag med särdeles andakt jämka sit skägg. Dalin Arg. 1: 174 (1733, 1754). Jämka litet af nedandelen på en kappa. Serenius (1734; under pare). Hazelius Bef. 89 (1836). — särsk.
a) i uttr. jämka (ngt) med jorden o. d., jämna (ngt) med jorden; förstöra, utplåna (ngt). ConsEcclAboP 394 (1660). TRudeen Vitt. 259 (1687).
b) mil. i uttr. jämka rotarna, värkställa rättning mellan rotarna (roteparen) i en truppavdelning. Delachapelle ExBook 66 (1669). Söderman ExBook 5 (1679).
2) avlägsna l. utjämna olikheter l. motsättningar (mellan olika åsikter l. förslag o. d.); sammanjämka; numera företrädesvis i fråga om parlamentariska förhandlingar o. d.; äv. i uttr. jämka (olika åsikter osv.) till varandra, närma (olika åsikter osv.) till varandra så att de kunna förenas; äv. (i sht förr): medla (mellan olika parter, motståndare o. d.); förr äv.: åstadkomma enighet l. överenskommelse l. förlikning i l. med avs. på (ngt). BtFinlH 2: 16 (1538). Små saaker och ährander, som vthan Consist. hielp slijtas och jämkas kunna, må Rector hemma i sit hwss liquidera. ConsAcAboP 1: 87 (1643). Sedan dessa höga spörsmål (om dopet) blifvit i godo jämkade, frågades (efter namnet på den som skulle döpas). MoB 2: 152 (1797). (Riksdags-)Utskott .., hvilket åligge, at meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka och med Förslag öfver denna jemkning inkomma. RO 1810, § 73. Biskopen anmodade häradsprosten att söka jemka mellan henne och den nye pastorn. Cavallin Herdam. 4: 123 (1857). I den (processen) kunde han (dvs. M. G. De la Gardie), utan att blottställa sig, genom sin höga ställning jämkande ingripa. Annerstedt Rudbeck Bref LXXIX (1899). Äro flera meningar och kunna de till varandra jämkas, gälle (osv.). SFS 1917, s. 361. — jfr HOP-, SAMMAN-JÄMKA. — särsk.
a) (†) refl., i uttr. jämka sig med (ngn), förlika sig med (ngn); (söka) komma till rätta med (ngn). SvMerc. 3: 625 (1757). Med menskligheten, menskja! lär / At jämka dig och dig förlika. GFGyllenborg Vitt. 2: 75 (1795).
b) refl. med saksubj. l. opers., numera bl. ngn gg i sådana uttr. som saken l. det jämkar sig nog (l. så småningom o. d.), saken l. det ordnar sig nog (l. så småningom osv.). JournSvL 1797, s. 262. Allt det där jämkar sig sedan efter hand. Wingård Minn. 12: 36 (1850). Det är inte så farligt med den saken. Det jemkar sig nog! Strindberg RödaR 282 (1879). Åkerhjelm GamlRoman 31 (1907).
3) bringa (ngt) till samma storlek l. värde l. betydenhet som ngt annat, göra (två l. flera delar l. storheter) lika l. likvärdiga, avpassa l. avväga (ngts) storlek l. mängd o. d. på ett riktigt l. rättvist sätt; i fråga om nutida förh. bl. (i sht ss. vbalsbst. -ning) jur. i fråga om ändring i arvslotts storlek som efter fullbordat arvskifte i vissa fall kan företagas, därest arvinge finner giltig anledning till klagomål beträffande sin arvslotts storlek i förhållande till övriga lotter, ävensom kam. (se slutet); förr äv. allmännare (äv. med abstrakt obj.): dela (ngt) jämnt l. rättvist, jämnt fördela (ngt mellan ngra l. sig). SthmTb. 6/8 1550. Sex män af Staden och sex af böndhrne med kyrkioherden och kyrkiones Sysleman, skulle jempka stolerne i kyrkione. BtSödKultH 12: 22 (1592). (Delägarna i det tillämnade skeppskompaniet hava) jämkat Skieppen Städerne emellan, effter som the kunne wara store och förmögne til. Stiernman Com. 1: 976 (1629). (Arvingarna hava) ”sigh emellan jämpkat och byt” hustru Britas qvarlåtenskap. BtÅboH I. 4: 139 (1632). Vppå desse Ofwanskrefne Lijnkläder kastades lott sedan dhe woro jemkade i twenne dehlar. BoupptSthm 25/10 1676. Ondt och godt bör jämkas. Verelius 49 (1681). Nämne Domaren (sedan arvet är skiftat) tvänne goda män, som lotterna öfverse och jämnka. ÄB 13: 1 (Lag 1734). Sedan Lotterne voro lagde och jämgoda jämkade Lottades. BoupptRasbo 1771. Sundén (1885). Kallenberg CivPr. 1: 374 (1918). — särsk. (förr) kam. ss. vbalsbst. -ning, i fråga om (för beskattning gjord) värdesättning av hemman l. egendomar (i deras förhållande till varandra), taxering. Thulin Mant. 1: 82 (i handl. fr. 1598). Ansökningar om en allmän skattläggning eller jemkning, tid efter annan upprepade under 16:de och 17:de seklen, framträdde ännu vid frihetstidens början. Därs. 48 (1890). jfr HAMMARSKATTS-, SKATT-JÄMKNING.
4) avpassa (ngts) storlek l. mängd l. beskaffenhet o. d. (efter ngt), anpassa, lämpa; (gm hänsynstagande till skilda omständigheter) styra om l. åvägabringa (att ngt blir fallet), ordna, inrätta; numera (jfr a) nästan bl. i fråga om bestämmelser, regler o. d., i uttr. jämka (ngt) efter, förr äv. till (ngt), avpassa (ngt) efter (ngt). Holler bergxmannen honum (dvs. kolaren) kost giffue honum vj (dvs. sex) öre. och jencka peningerna effter mijlona som the kunne sämias. G1R 7: 139 (1530). Persohnen må jembkas effter embetet och icke embetet sökia persohnen. RARP 8: 193 (1660). KKD 5: 274 (1711). Igenom en god hushåldning (måste) så jämbkas och lagas, at (osv.). 2RA 1: 231 (1723). Ditt Tal du jänka till hvars pund. Frese AndelD 62 (1726). En förnufftig Matmoder vet at jencka munnen effter matsäcken. Broocman Hush. 1: 46 (1736). (Laurentius Andreæ samt Olaus o. Laurentius Petri) sökte allt mer och mer, att jemka svenskan efter den latinska grammatiken och efter tyska och nederländska stafsättet. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 43 (1801). Vid utsättande af termin för Ägodelnings-Rätts sammanträde bör Ordföranden så jemka, att flere särskilda förrättningar under en resa kunna företagas. SPF 1848, s. 187. Tullsatser, jämkade efter hvarje närings föregifna behof af skydd. De Geer Minn. 2: 293 (1892). (†) Affklipt Tackbly (dvs. takbly) Till ath Jemcka nogon ssmå lod eller wigter medt (dvs. giva loden osv. en passande tyngd). VaruhusR 1541. — särsk.
a) (fullt br.) refl.: anpassa l. rätta sig (efter ngt l. ngn). Lika som Solblomman wänder sig emot Solen, så jämkar en Christtrogen sig efter Guds wilja. Ekendahl JEDelaGardie 39 (1709). (Muhammedanismen) är .. den religion, som mer än någon annan har jämkat sig efter lokala och klimatiska förhållanden. Nyblæus Forskn. 2: 585 (1881). (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 526 (1912).
b) (†) reglera, hålla inom vissa gränser; tillbakahålla, moderera; särsk. med avs. på ngt som befinner sig i utveckling, rörelse o. d. Den enas oskyldiga liflighet är jämkad och tygelhållen genom den andras .. alfvarsamhet. Kling Spect. Ll 3 a (1735). Linné MusReg. VII (1754). Der (dvs. i flickpensionen) fick hon lära sig verldens kraf / och jemka gången och stegen. Tavaststjerna NVers 61 (1885). — särsk. med avs. på mekanisk effekt, hastighet, värme o. d.: moderera. Här är inrättadt et bad med jämkad värma. Möller (1790). Vid alla tillfällen kunna hjulens hastighet jemkas och äfven helt och hållit stannas (på ångbåten). Forsell PlanTransp. 49 (1820).
c) (†) övergående i bet.: minska, inskränka, draga in på (ngt); särsk. med avs. på lön, utgifter o. d.: nedsätta; ngn gg äv. med personobj.: minska antalet av (personer ngnstädes l. i ngns tjänst o. d.). Det (skall) stå i Bergsrättens magt, at jemka de mindre Betjenterne och deras lön. Bergv. 2: 32 (1737). Lagerbring 1Hist. 2: 737 (1773). Efter flera öfverläggningar om försvarsanstalter emot Danmark och utlagors jämnkande, fogade sig Ständerne i det mästa efter Konungens åstundan. Hallenberg Hist. 1: 59 (1790).
5) göra (en mindre) ändring i (ngt) för att det bättre skall överensstämma med det riktiga l. passande o. d.; (lätt) ändra; särsk.: (med lätt hand) göra rättelse i (en skrivelse, ett förslag o. d.), justera, retuschera; i fråga om resultat o. d.: rubba; numera i sht jur. i fråga om överenskommelser, avtal o. d. samt i uttr. jämka på (ngt, t. ex. en uppfattning, ett omdöme, en grundsats o. d.), ändra på (ngt) osv. Stiernman Com. 1: 402 (1593). RARP 8: 119 (1660). Jemka och ändra stilen och ordesätten. FörarbSvLag 3: 38 (1712). Flere af de förra Konungar, hade serskilt låtit jemka och förbätra dessa Lagar (dvs. de gamla landskapslagarna). Schönberg Bref 1: 140 (1772). Jag håller för att hvad redan är uptäckt i vettenskaper, ofta ännu kommer att jemkas. CAEhrensvärd Brev 2: 40 (1795). Beslutet jemkades något följande dagen. Carlson Hist. 4: 314 (1875). Man finner, att Tegnér vid äldre år något jemkat på sitt tidigare omdöme. Ljunggren SmSkr. 3: 78 (1881). Det har påståtts att Leopolds diktning på 1790-talet fick en allvarligare prägel ... Det är en sats som måste ansenligt jämkas. SvLittH 1: 427 (1919). Dylikt avtal (dvs. underhållsavtal mellan sammanlevande makar) kan på ena makens yrkande av domstol jämkas. Stjernstedt ÄktLag. 80 (1921). Hänsyn till verkligheten (hade) tvingat denne (dvs. talaren) att jämka på sina principer. Siwertz JoDr. 53 (1928). — jfr LAG-JÄMKNING.
6) (†) avpassa tyngdförhållandet (mellan de olika skålarna på en våg) så att de befinna sig i jämnhöjd med varandra; äv.: bringa (en vågskål) i jämnhöjd (med den andra). Schroderus Comenius 766 (1639). (Herodes) har ju offta förr ryckt svärdet bortt uhr näfvan / På henne (dvs. Justitia), som har svårt til släppat, utan bäfvan, / Om hon ei jänka får emellan skål och skål. Brenner Pijn. 70 (1727). Lind (1749).
7) (försiktigt l. obetydligt) maka l. flytta (ngt) för att det skall erhålla ett bättre läge (så att det t. ex. på ett bättre sätt fyller en viss uppgift l. icke är i vägen l. icke stör ett helhetsintryck o. d.), skjuta på (ngt); särsk. i sådana uttr. som jämka (ngt) till rätta, jämka (ngt) i ordning, maka l. skjuta på (ngt) så att det kommer i ordning l. på sin plats. o. d.; äv. bildl., med personobj. Jämka stolen närmare lampan, så ser du bättre. Hoorn Jordg. 1: 322 (1697). Liljecrona RiksdKul. 84 (1840; bildl.). Allena vid muren / Sitter han, jemkar en brand på sin härd och tänker och tiger. Runeberg 1: 321 (1841). (Simon pelarhelgonet) fattade linan (som hängde ned från pelaren), jemkade henne till den beskuggade sidan af pelaren. Rydberg Ath. 88 (1859). Otåligt går jag fram och tillbaka genom rummen, rättar på en tavla, jämkar en bok i hyllan. Rogberg Hustru 10 (1928). — särsk.
a) med avs. på klädseln l. till klädseln hörande föremål o. d.: draga till rätta, skjuta på, rätta på (ngt), göra en lätt ändring i (ngt), justera (ngt); ofta med av prep. på inledd bestämning betecknande föremålet som justeras osv. Jämka på rosetten. Jämka halsduken till rätta. ÖB 65 (c. 1712). Henriette .. tillknöt banden på sin hatt, och jemkade slöjan i ordning. Carlén Repr. 317 (1839). (Han) klappade här en häst på länden, jemkade der ett betsel, som ej satt honom i lag. Crusenstolpe Tess. 3: 53 (1847). (Han) uppträdde med mera formfulländad säkerhet och jämkade ideligt på den högra manschetten. Laurin 1Minn. 264 (1929). Ekelund Sillanpää Silja 243 (1931). — särsk. (†) i uttr. jämka (ngt) rätt, jämka (ngt) till rätta. Keder Vitt. 360 (1690).
b) (†) med avs. på kroppsdel (led, organ o. d.): (försiktigt) ätta till, draga l. lägga till rätta o. d. Jordegumman söker jäncka och läncka moderslutet med barnet vthi bäckenet. Hoorn Siphra 63 (1715). Martin Bensj. 171 (1782). — särsk. i uttr. jämka barnfoten, se BARNFOT I slutet.
c) i förb. med prep. med: maka på, ändra på; numera bl. bildl. i uttr. (låta) jämka med sig, (låta) lirka med sig. Och måste man elliest wed sådana händelser (dvs. då man i lugnt väder skall förtöja fartyget), jämka med Seglen som Nödwändigheten fordrar. Rosenfeldt Tourville 53 (1698). Ugglas .. tyckte att man ej borde gå så bröstgänges tillväga och derföre låta jemka med sig. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 137 (1808). Liljecrona RiksdKul. 35 (1840). Hjärne K12 207 (1902).
d) (ngt vard., mindre br.) refl.
α) maka sig, flytta på sig; numera i sht i uttr. jämka på sig, maka på sig, ävensom i uttr. jämka sig i ordning, flytta sig så att man intar en bekväm ställning o. d. (Han lägger sig längst efter taket.) Min själ är icke detta bättre än min säng. (Han jämkar sig i ordning.) Stenborg Jäg. 42 (1780). Man radar sig kring bordet, man skrufvar sig, man jemkar sig, den vill inte sitta bredvid den, och den vill sitta bredvid den. Bremer TecknHvard. 1: 173 (1828). Pastorn ska vakna nu och jänka sej, här ska ja fram! Wendt PensSkogsh. 41 (1922).
β) (långsamt) begiva sig l. förfoga sig (från l. till ett ställe); äv.: packa l. ”pallra” sig (i väg) o. d. Carl XII Bref 289 (1702). Han hade jemkat sig närmare köksdörren, innan mor Sanna hunnit välja en semla. Runeberg 4: 228 (1834). Vill du jänka dig i väg? Tavaststjerna HårdT 181 (1891). Jänka sig hem .. i ordentlig tid om kvällarne. SvSkämtl. 100: 27 (1918). Qvarnström Flem. 44 (1926). — särsk. (numera knappast br.) i överförd l. bildl. anv.: (så småningom) övergå (till en sysselsättning o. d.), mer o. mer närma sig (ett parti, en åsikt o. d.), glida över, övergå (till ngt); äv.: giva sig in på, slå sig på; äv. med saksubjekt. Här Nils Gyllenstierne syntes jenke sigh til den meningen att så ske skulle. RA I. 3: 273 (1594). Ho sig en gång föresatt, at jäncka sig til Studier, han måste der vid förblifva. Bliberg Acerra 120 (1737). Så tycks dock som någre af Rådet efter denna tid småningom jämkat sig på Konungens sida (sedan de först betygat sin tillgivenhet för hertig Karl). Dalin Hist. III. 2: 320 (1762). SvTidskr. 1873, s. 521.
Särsk. förb.: JÄMKA AV. (†) till 1: jämna av (ngt så att det passar med ngt annat), skära l. klippa av (ngt). BtÅboH I. 13: 99 (1638). Sahlstedt (1773). Möller (1790, 1807). —
1) till 2: närma till varandra, förena (olika meningar o. d.). Swedberg Schibb. 257 (1716). Allvarliga ansträngningar gjordes att jämka ihop de stridiga synpunkterna. DN(A) 1929, nr 222, s. 3.
2) till 7: maka tillsammans. Beskow Greta 55 (1901). Herden (Eumaios) .. / .. jämkade hop löfruskor till sittplats (åt Ulysses). Lagerlöf HomOd. 166 (1908). särsk. (ngt vard.) i uttr. jämka ihop sig, = JÄMKA SIG IHOP 1. —
JÄMKA IN10 4. (mindre br.) till 4: passa in, foga in; äv. bildl. Weste (1807). (Neologien) sökte jämka in kristendomens läror under förnuftets domstol. KyrkohÅ 1916, s. 117. —
JÄMKA OM. (numera bl. i Finl.) till 7.
1) ställa i ordning, ordna om; äv. bildl.: stuva om. Hon .. vattnar alla störböner, jänkar om gurksängarne. Almqvist Amor. 41 (1822, 1839). Söderhjelm Runebg 2: 140 (1906; bildl.).
2) i fråga om klädsel o. d.: rätta till, jämka på. (Han) jämkar om sin halsduk. Runeberg ESkr. 2: 137 (1833). Topelius 24: 115 (1857). jfr Bergroth FinlSv. 158 (1917). —
JÄMKA PÅ10 4. (vard., föga br.) skynda på, lunka på; jfr JÄMKA 7 d β. CFDahlgren 5: 34 (1832). Auerbach (1909). —
1) (vard.) till 2: jämka ihop (olika meningar, intressen o. d.). Wetterbergh SamhKärna 2: 232 (1857). Fordringar, som omöjligen kunde jemkas tillsammans och sammanflyta uti en fredlig öfverenskommelse. 2VittAH 26: 161 (1864, 1869). Malmström Hist. 5: 249 (1877).
2) (vard.) till 7: maka samman, föra l. lägga tillhopa (skilda delar, olika saker o. d.). Bark Bref 1: 3 (1702). LBÄ 44—50: 258 (1801). —
JÄMKA SIG AV10 0 4. (vard., mindre br.) till 7 d β: begiva sig av. Topelius Vint. I. 1: 47 (1863, 1880). Janson Gast. 140 (1902). —
JÄMKA SIG BORT10 0 4. (vard., mindre br.) till 7 d β: begiva sig bort. Cygnæus 4: 26 (1838; bildl.). Lagerlöf Troll 2: 71 (1921). —
JÄMKA SIG DÄN10 0 4. (vard., mindre br.) till 7 d β: begiva sig bort. Strindberg SvÖ 2: 186 (1883). —
JÄMKA SIG FRAM10 0 4. (vard., mindre br.) till 7 d β: sakta l. försiktigt begiva sig fram; äv. bildl.: lirka sig fram. Eneman Resa 1: 159 (1712). Svedelius i 2SAH 54: 409 (1878; bildl.). CTavaststjerna (1891) hos Söderhjelm Tavaststj. 189. —
JÄMKA SIG IHOP10 0 04, äv. TILLHOPA032 l. 040, l. HOP4, förr äv. HOPA. till 7 d α.
1) (ngt vard.) maka ihop sig, flytta ihop sig (så att det blir plats för flera); jfr JÄMKA IHOP 2 slutet. Sturzen-Becker 3: 89 (1861).
2) (numera knappast br.) slå sig tillhopa, förena sig (med ngn). Bliberg Acerra 340 (1737). Prästerna borde vara de första att jämka sig hopa med bönderna. HH XXV. 2: 45 (1809). —
JÄMKA SIG IN10 0 4. (ngt vard.) till 7 d: maka sig in. Weste (1807; med hänv. till laga sig). Högberg Baggböl. 2: 130 (1911). —
JÄMKA SIG SAMMAN10 0 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)032 l. 040.
1) till 2; om åsikter, intressen o. d.: (så småningom) närma sig varandra (tills de gå att förena). Åsigterna jemkade sig efter hand till sammans. Carlson Hist. 4: 250 (1875). Quiding FFanny 28 (1904).
2) (vard., mindre br.) till 7 d α: maka sig tillhopa. Bremer FamH 2: 46 (1831; bildl.). Wetterbergh Penning. 251 (1847; bildl.). Man jemkade sig tillsamman .., så att alla kunde få rum att sitta. Lundgren MålAnt. 1: 351 (1874). —
JÄMKA SIG UNDAN10 0 32, äv. 40. (vard., mindre br.) till 7 d: maka sig undan. Gumælius Bonde 335 (1828). Jensen Hudson PurpL 218 (1924). —
JÄMKA UNDAN10 32, äv. 40. (vard.) till 7: (försiktigt) maka undan; äv. bildl. Brauner Bosk. 146 (1756). Quennerstedt IndSold. 17 (1887; bildl.). —
JÄMKA UT10 4.
1) (i vissa trakter, mindre br.) till 2: släta ut, jämna ut (motsättningar o. d.). Quiding Hvidehus 83 (1899). Med prosten gick det aldrig att jämka ut något. Bengts Vargt. 83 (1915).
2) (numera knappast br.) till 7: maka ut (ngt), föra (ngt) ut (åt sidorna l. genom ngt). Warg 479 (1755). JLRuneberg (c. 1835) hos Söderhjelm Runebg 1: 433.
B: (2) JÄMKNINGS-FÖRSLAG. förslag till sammanjämkning, hopjämkningsförslag. DA 1793, nr 136, s. 1. Liljecrona RiksdKul. 253 (1840). —
(3) -HEMMAN. (†) kam. hemman vars ränta anslogs till utfyllnad åt rusthåll vid rusttjänstens fullgörande; jfr AUGMENTS-HEMMAN. LMil. 1: 518 (1685). Därs. 4: 771 (1695). —
(5) -MÅN, r. l. m. (mindre br.) om den del av ngt på vilken (vid en uppgörelse o. d.) kan rubbas (utan att ändring därmed sker i det väsentliga), prutmån. Schultze Ordb. 3033 (c. 1755). Från början hade ryssarna tagit till en liten jämkningsmån. Östergren (1929). —
(3) -REV, r. l. f. (i fråga om ä. förh. i Dalarna) kam. uppmätning av jord i o. för jämkning av skattetalet; äv. om enhet i kameralt avseende som anger den uppmätta jorden, hemmantal (se d. o. 2), mantal. Cronones utskylder (uppbäras) effter jämnkningzrefvar .., hvilka jämkningzrefvar jämbvähl åhrligen förändras igenom kiöp, arf, byten och andre tillfällen. Thulin Mant. 1: 118 (i handl. fr. 1725). Hülphers Dal. 10 (1762). Tid efter annan hafva .. socknarnes Innevånare varit nödsakade, at, genom så kallade Jämkningsrefvar, fördela den gemensamma grundskatten. Järta Kopparb. 66 (1823). Thulin Mant. 1: 112 (1890). —
-VIS, adv.
1) (mindre br.) till 2: ss. en sammanjämkning, med försök att sammanjämka. WoJ (1891). Jämkningsvis föreslogs, att (osv.). Östergren (1929).
2) (†) till 4: proportionsvis. Krone-Bonden skal aldrig wara förbunden, at betala Dagswerket högre, än tre Mark Kopparmynt; ökedagswerken därefter jänknings wis beräknade. LMil. 1: 331 (1684).
Avledn.: JÄMKSAM, adj. (jämk- 1836. jenk- 1728. jämke- 1767) (†)
1) till 2: på ett sätt som innebär försök att sammanjämka, ”med lämpor”, ”lirkande”. Lundberg Paulson Erasmus 124 (1728). Se huru jämkesamt den milda Guden i alla tider går til väga med menigheter. Celsius 1Kyrkoh. 46 (1767).
2) ridk. till 7 d, i uttr. jämksamt stånd, om det förhållande att ridhäst icke står helt stilla vid ryttarens uppsittning. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 45 (1836).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content