JAKO ja4kω, äv. JACKO jak4ω, m. l. r.; best. -n; pl. = l. -s (4Brehm 7: 533(1925)).
Ordformer
(jacko 1902. jako 1875 osv. jacot 1807)
Etymologi
[jfr t. jako, eng. jako, jacko, fr. jaco(t), jacquot; ytterst från ngt negerspr.]
zool. den till papegojornas familj hörande afrikanska fågeln Psittacus erithacus Lin. Gravander Buffon 4: 89(1807). 1Brehm 2: 229(1875). Jakon .. från Västafrika är den papegoja, som bäst lär sig människans tal. 3NF 15: 620(1931).
