JOLM jol4m, n.; best. -et.
Etymologi
[av ovisst urspr.; jfr JOLMIG]
(vard.)
a) om dryck som är duven l. fadd o. smaklös o. därför värkar äcklig o. oaptitlig, ”blask”; jfr JOLMIG 1 a. De flesta engelska boardingsfruars kaffe = det infamaste jolm. CJLAlmqvist (1854) hos Berg Almquist 280. Man blir barnslig i mun af så'nt jolm (dvs. mild konjak). Strix 1917, Julnr s. 15.
b) om instängd l. kvalmig luft; jfr JOLMIG 1 c. Eller låg du i volm / på din fäderne-äng, / eller låg du i säng / ibland grändernas jolm. Jolin 190 (cit. fr. c. 1875).
2) i överförd anv., om ngt som saknar friskhet l. originalitet, som är pjollrigt l. ”kvalmigt” o. d.; äv.: faddhet, ”kvalmighet”, jolmighet; jfr JOLMIG 2. ”Sitter ni framför det där jolmet (dvs. bl. a. Kronbergs tavla ”David o. Saul”)?” frågade han. Agrell Sthm 102 (1892). (Boken) är skriven med en medryckande hurtighet och är välgörande fri från jolm och sentimentalitet. SvD(A) 1929, nr 347, s. 16. — jfr SÖNDAGSSKOLE-JOLM.
SAOB
