SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JOLTA jol3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr JOLT.
Etymologi
[sannol. ljudhärmande; jfr JOLLA, v.1, JOLLRA]
(vard.) prata enfaldigt l. barnsligt l. känslosamt, pjollra; äv. med obj.; jfr JOLLRA 4. Sitt nu ej längre och mögla och ula, / joltande vers om ”den älskliga flickan.” Karlfeldt FridLustg. 71 (1901). Här (dvs. i Samuel Ödmanns brev) är intet joltande om familjeangelägenheter. HWijkmark (1925) hos Ödmann Skr. 1: VIII.
Spoiler title
Spoiler content