JOUERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Berndtson(1880)), -ING (Schulthess(1885; med hänv. till njutning)).
Ordformer
(jouera 1788—1910. juera 1889)
Etymologi
[av fr. jouir, njuta, av lat. gaudere, glädja sig]
(†) njuta, känna njutning l. fröjd; äv.: roa sig; ofta i uttr. jouera av ngt, njuta av ngt. Kellgren (SVS) 6: 185(1788). En Bacchi man, som åtrår att jouera / Af kornets must och drufvans saft. Lannerstierna Vitt. 32(1791). Han spisar och dansar, converserar, musicerar och jouerar! Nordstjernan 1847, s. 34.Wennerberg 2: 96(1848, 1882). 2NF(1910).
SAOB
