KALMAR kalma4r, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. calmar, bläckfisk (i ä. fr. äv.: skrin för förvaring av skrivbläck o. pännor), liksom eng. calamary, bläckfisk, it. calamaio (äv. calamaro), bläckhorn, bläckfisk, av senlat. calamarium, skrin o. d. för förvaring av skrivrör o. bläck, sbst. till calamarius, adj. till calamus, skrivrör, rör m. m. (se KALMUS); med avs. på anledningen till benämningen jfr BLÄCKFISK]
zool. individ l. art av vissa familjer bland de tioarmade bläckfiskarna (Decapoda), i sht familjen Loliginidæ (äv. kallad äkta kalmarer); särsk. i inskränktare anv., om individ l. art av släktet Loligo Schn., i sht den vid västra Europas kuster o. i Medelhavet vanligaste arten Loligo vulgaris Lam., äv. kallad vanliga kalmaren. Nordiska kalmaren, arten Loligo forbesi Stp. Flygande kalmaren, arten Stenoteuthis bartrami Lrs. Scheutz NatH 208 (1843). Thorell Zool. 2: 287 (1865). (Stuxberg o.) Floderus 3: 496 (1904). 4Brehm 15: 25 (1931).
