publicerad: 1917
BLÄCKFISK bläk3~fis2k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. blækfisk, mnt. blackvisch (jfr BLACKFISK), t. blackfisch, äfvensom holl. inktvisch, t. tintenfisch, eng. inkfish; jfr äfv. KALMAR; namnet är föranledt af den mörkbruna, bläckliknande vätska som finnes i en behållare, ”bläcksäcken”, i djurets kropp; jfr BLÄCK, sbst.1 2]
1) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl., t. o. eng.] blötdjur af släktet Sepia Lin.; jfr BLACKFISK. Lex. Linc. (1640; under sepia). Linné Syst. nat. 72 (1748). Tio armar, af hvilka två äro längre, än de öfriga, och blott vid spetsen försedda med sugskålar, hafva Bläckfiskarne, såsom vanliga bläckfisken (Sepia officinalis) och Kalmarerna. Thorell Zool. 2: 294 (1865). Nathorst Jord. hist. 619 (1892). — särsk. (†) Sepia loligo Lin., kalmar; i motsats till BLÄCK-SPRUT. (Sepia) Loligo. Bläckfisken. Bläckia med tapplik kropp och två-äggad fyrkant stjärt. Linné Mus. reg. 94 (1754). Fischerström 2: 244, 250 (1780). Bläckfisk .. Calmar: Sepia Loligo. Weste (1807). Anm. Ordet användes i denna begränsade bet. från midten af 1700-talet till midten af 1800-talet, då BLÄCKSPRUT försvinner ur språket och BLÄCKFISK återfår sin vidsträcktare bet. af Sepia Lin.
3) [jfr motsv. anv. i holl.] (tillfällig anv.) bildl. anv. af 1: bläcksuddare. Denne bläckfisk (dvs. v. Hartmansdorff) vill svärta kyrkan. C. F. af Wingård (1836) i Tegnérs ppr 375. jfr: En bläckfisk (upptäcktes), som likväl vid närmare påseende befanns vara en förlist Dagbladsskrifvare från Stockholmsskären. C. F. Dahlgren Ungd. 1: 145 (1828).
Ssgr (till 1): BLÄCKFISK-BEN. Lind (1749; under dinten-fisch). Ryggskölden (hos bläckfisken) .. i handel vanligen kallad Hvalfiskfjäll eller Bläckfiskben (Os Sepiae), fälles af djuret tid efter annan. Forshæll Org. pharm. 82 (1836). —
-MANÖVER. manöver som åsyftar att grumla klara förhållanden. Dagens Nyheter .. utför sin bläckfiskmanöver och dyker in i mörkret för att afvakta resultatet. AB 1893, nr 4, s. 2. —
Spoiler title
Spoiler content