KAMBIUM kam4bium, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutart.
Etymologi
[jfr t. kambium, eng. o. fr. cambium; av senlat. cambium, byte, växling (jfr KAMBIO), till cambiare, byta, förändra (jfr CHANGERA). — Jfr KAMBIAL]
bot. cellvävnad (delningsvävnad, meristem) mellan ved o. bast hos dikotyledoner o. gymnospermer i o. gm vilken stammens o. rotens tillväxt i tjocklek äger rum; jfr SAVE, SAVRING; äv. om korkvävnad. Agardh Bot. 2: 77 (1832). Utanför veden (finnes) ett slutet (cylindriskt) tillväxtlager, kambium, hvars unga, tunnväggiga och protoplasmarika celler hafva den uppgiften att dela sig och bilda celler inåt och utåt. Lundström Warming 143 (1882). VäxtLiv 1: 437 (1932). — jfr KORK-KAMBIUM.
-LAGER, n. (kambii- 1850. kambium- 1919—1922) BotN 1850, s. 183. 2NF 34: Suppl. 462 (1922). —
-VÄRKSAMHET~102, äv. ~200. Merendels börjar kambieverksamheten i de yngsta kvistarna och sprider sig på en eller ett par veckor till basen av stammen. Ymer 1927, s. 322. —
-VÄVNAD.
B (†): KAMBII-CELL, -LAGER, se A.
C: KAMBIUM-CELL, -LAGER, se A.
