SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAMBRIUM kam4brium, n.; i best. anv. utan slutart.
Etymologi
[jfr t. kambrium; efter eng. cambrian ss. sbst.; se för övr. KAMBRISK]
geol. benämning på den äldsta, i ä. tid på olika sätt uppåt avgränsade paleozoiska gruppen inom den geologiska formationsserien, från början uppställd ss. ett självständigt system, numera (i Skandinavien) vanl. betraktad ss. äldsta underavdelningen av kambrosiluren; kambriska systemet l. formationen. GeolFF 1890, s. 359. Gränsen mellan kambrium och silur är stundom ej skarpare än mellan olika afdelningar inom båda. Nathorst JordH 599 (1892). Kambriums öfre afdelning, alunskiffer med orsten, träffas hufvudsakligen vid Andrarum. SvGeolU Ca 6: 7 (1911). I Västergötlands kambrium har man funnit de äldsta fossilen i vårt land. HimHavJord 1: 236 (1925). — jfr MELLAN-KAMBRIUM.
Ssg: KAMBRIUM-SILUR. (mindre br.) geol. kambrosilur. GeolFF 1900, s. 524. Flodström Naturförh. 73 (1918).
Spoiler title
Spoiler content