KATOLICITET kat1ωlis1ite4t l. 01004, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet cat(h)- l. kath-)
Etymologi
[jfr t. katholizität, eng. catholicity, fr. catholicité; avledn. av lat. catholicus (se KATOLSK)]
1) (i teologiskt o. kyrkligt fackspr.) allmännelighet, universalitet; i fråga om den kristna läran l. kyrkan; jfr KATOLICISM 1, KATOLSK 1 a.Kyrkans catholicitet har .. alltid varit antagen som grundsats inom den anglikanska bekännelsen. Agardh BlSkr. 1: 281(1843). Enhetstanken, den evangeliska katoliciteten är på frammarsch. HågkLivsintr. 7: 266(1926).
2) (i fackspr.) egenskap(en) att vara katolsk (se d. o. 2); katolsk karaktär. Den ärfda föreställningen om sibyllans (dvs. de sibyllinska böckernas) rena katholicitet. Rydberg Myt. 2: 496(1889). 3NF(1929).
