publicerad: 1935
KATOLSK katω4lsk, förr äv. KATOLISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet cat(h)- l. kath-. -tollsk 1705. -isch 1631. -ish 1656. -isk 1582—1835. -sk c. 1616 osv. Anm. Atterbom Minn. 463 (1818) o. Dens. PhilH 394 (1835) skiljer mellan katolisk i bet. 1 o. katolsk i bet. 2 (jfr språkprovet 1818 under 1 a))
Etymologi
[jfr d. katolsk, ä. d. äv. katolisk, t. katholisch, eng. catholic, fr. catholique; av lat. catholicus, av gr. καϑολικός, allomfattande, allmän, universell, till καϑόλου, adv., i allmänhet, eg.: med avs. på allt l. det hela, av κατά, med avseende på (se KATA-), o. ὁλος, hel]
1) (i teologiskt o. kyrkligt fackspr.) allmän, allmännelig, allomfattande, universell.
a) i fråga om den kristna kyrkan i allm., som redan under andra årh. kallade sig så i motsättning till vissa sekter (ss. gnostiker, montanister m. fl.); upptaget ss. epitet särsk. av den östromerska o. i all synnerhet den västromerska kyrkan (den grekisk-katolska resp. romersk-katolska), som i särskild grad göra anspråk på att vara en fortsättning av den allmänneliga äldre kristna kyrkan. Then som beholler then apostoliske och prophetiske läron reen, han är catholisk. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 34 (c. 1600). Väl det gifs ett förgängligt katholskt, men ett evigt katholiskt. Atterbom Minn. 463 (1818). Den (romerska kyrkan) kallar sig typiskt nog icke i första hand ortodox utan katolsk = världsomfattande. Fehrman OrientK 10 (1920). jfr 3NF (1929).
b) om de brev i Nya testamentet som icke äro ställda till ngn viss församling l. enskild person. NF (1884). Fehr Und. 27 (1894).
2) som har avs. på l. gäller l. härrör från l. sammanhänger med l. representerar l. utmärker osv. katolicismen l. dess anhängare l. den kyrka som katolikerna tillhöra; som berör l. gäller l. omfattar l. tillhör osv. länder l. stater o. d. vilkas invånare (till övervägande del) bekänna sig till katolicismen l. äro katoliker; utan närmare bestämning vanl. liktydigt med: romersk-katolsk; jfr PAPISTISK, PÅVISK; förr äv. substantiverat i uttr. (de) katolska (-e), katolikerna. Katolska kyrkan. Bekänna sig till den katolska läran l. (i sht förr) tron. Katolska präster, munkar. Ett katolskt kloster. Under katolska tiden. I de katolska länderna. Katolska ligan, (hist.) benämning på ett i München år 1609 upprättat politiskt förbund mellan ett antal tyska stater, vilket hade till syfte att upprätthålla o. (med vapenmakt) försvara katolicismen i Tyskland (o. sålunda utgöra en motvikt mot den evangeliska unionen). Katolska reaktionen, (hist.) om den strid gm vilken den romersk-katolska kyrkan under 1500- o. 1600- talen sökte tillintetgöra det protestantiska kätteriet o. återvinna sin forna maktställning i Europa. Vara katolskt sinnad. PErici Musæus 1: 89 a (1582). En Catholiske Ligans Legat. RARP 1: 35 (1627). (Konfirmationen) är et af the Siu Sacramenten som hoos the Catholiske äre i bruk. Stiernhielm WgL 103 (1663). Osnabrück .., hvarest äro 3 Catholska, och 2 Evangeliska kyrckor. Swedenborg Res. 69 (1736). Den katolska (nationalekonomiska) skolan. Schauman o. Christierson Gide 44 (1897). Latin .. var den katolska gudstjänstens språk. Schück o. Lundahl Lb. 1: 9 (1901). Hon var utländska .. med katolsk tro. Hallström Händ. 203 (1927). — jfr ANTI-, FORN-, GAMMAL-, GREKISK-, PSEUDO-, ROMERSK-, ULTRA-, VULGÄR-KATOLSK m. fl. — särsk.
a) (†) i predikativ användning om person: katolskt sinnad; som är anhängare av den katolska läran l. medlem av den katolska kyrkan. Andreas Erici secretarius, haffver och varit catholisk. HT 1920, s. 105 (1625). RARP 8: 9 (1660). Swedberg Cat. 249 (1709).
b) i sht hist. (heders)benämning som alltifrån kyrkomötet i Toledo år 589 hade burits av flera spanska konungar o. av påven Alexander VI såsom stadigvarande hederstitel gavs åt Ferdinand V av Aragonien o. hans gemål, Isabella av Kastilien, o. deras efterträdare på den spanska tronen, o. som fortfarande tillkom den spanske konungen, så länge monarkien ägde bestånd; vanl. i uttr. katolsk konung l. katolskt majestät. Schroderus Os. 2: 800 (1635). Ferdinand den katolske. Rydberg Schlosser 10: 386 (1860). Isabella den katolska. Almquist VärldH 3: 509 (1932).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; anv. har sin rot i det hat o. förakt som i äldre tid hystes mot katolikerna på grund av deras ”villoläror”; jfr motsv. anv. av RYSK] (starkt vard., i sht i folkligt spr.) förvirrad; förryckt; förr äv. om sak: ”galen”, ”tokig”, ”omöjlig”. (Mitt lår) hvilket nu af denna hastiga ridningen åter helt katoliskt bleffuit är. Ekeblad Bref 1: 267 (1653; rättat efter hskr.). Man kan blifva hel Catolsk i hufvudet deraf (dvs. av diskussionen om månens storlek o. d.). Anagrius Holbg 35 (1756). FRuneberg (1837) hos Strömborg Runebg IV. 1: 67. 2NF (1910).
Ssgr (till 2): A: KATOLSK-APOSTOLISK, adj. kyrkohist. i uttr. den katolsk-apostoliska kyrkan, katolsk-apostolisk församling o. d., benämning på ett av skotten E. Irving grundlagt religiöst samfund med katoliserande tendenser, ”irvingiansk”. Katolsk-apostoliska församlingen i Norrköping. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 45. 3NF 10: 746 (1929).
B (tillf.): KATOLSKT-JESUITISK. Det katolsktjesuitiska partiet (i Sv. under slutet av 1590-t.). Lundström LPGothus 1—2: 49 (1893). —
-REAKTIONÄR, adj. Klas Fleming, som .. anslöt sig till de katolsktreaktionära sträfvandena. Schybergson FinlH 1: 351 (1887).
Avledn. (till 2): KATOLSKA, f. (numera knappast br.) katolsk kvinna, kvinnlig katolik. Wikforss 1: 350 (1804). Börjesson Brödr. 70 (1861). WoJ (1891; betecknat ss. ”sälls.”). —
KATOLSKHET, r. l. f. (tillf.) egenskap(en) att vara katolsk. Atterbom Minn. 291 (1818). Dens. PhilH 427 (1835).
Spoiler title
Spoiler content