[sv. dial. kinkeby, kinkomby; fingerat ortnamn bildat av sv. dial. kinka, hänga o. slänga (se KINKA, v.3), o. BY, sbst.2]
(†) ss. beteckning för: galge(n). Denne (tjuven blev) fasttagen och förd till Kinckeby. SColumbus Vitt. 283(c. 1678). Med Repet om Halsen gå till Kinkomby, och warda Korpom till Spijs. Fernander Theatr. 282(1695). KKD 2: 43(1707).
