SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KINK ɟiŋ4k, sbst.4, n.; best. -et.
vbalsbst. till KINKA, v.3
1) [jfr sv. dial. kinka i bet.: bära ngt med svårighet, ha bryderi l. förtret; jfr KINKIG 3] (†) svårighet, besvär. Det är mera kink at göra god korf (än en ost). Sahlstedt SagTupp. 2 (1758). Det kostar mycke kink och möda. Dalin Vitt. 6: 387 (c. 1760). Porthan BrefSamt. 1: 107 (1784).
2) (vard., mindre br.) motsv. KINKA, v.3 2: fel, ”mankemang”, ”trassel”. Med Bygnaden i Carlscrona har intet .. gådt effter förmodan, .. thermed är något kinck. Swedenborg RebNat. 1: 277 (1718). SD(L) 1901, nr 148, s. 3.
3) (ngt vard.) motsv. KINKA, v.3 4: klagan, knot, (uttryck av) missbelåtenhet; gnäll. Lind (1749). Lättjan alstrar kink. Strindberg Takl. 62 (1907). — särsk. motsv. KINKA, v.3 4 slutet, om gnäll o. misshumör hos små barn. CVAStrandberg 4: 281 (1857). Retlighet och kink bero ofta på att barnen icke åtnjuta tillräcklig sömn. Hallin Hels. 1: 288 (1885).
4) (vard.) motsv. KINKA, v.3 5: allt för stor granntyckthet, pedanteri; äv.: pjunkighet, pjunk. (Man) måste .. rätta sig efter Patientens smak, så framt then icke härkommer af kink och kätio. Lindestolpe Fross. 34 (1717). Sahlstedt Obs. 72 (1773). Här i gården råder intet kink med etiketten, min nådiga. Högberg Storf. 83 (1915).
5) (numera föga br.) motsv. KINKA, v.3 6: pjosk, pjoskighet, klemande; förr äv.: ompysslande, omvårdnad. Kalm Resa 1: 156 (1753). (Odlingen av lins o. hampa m. m.) hvilka icke fordrade så mycket kink och uppassning som Silkesmaskarna. VetAH 1776, s. 158.
Ssgr, se KINKA, v.3 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content