SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLAMHÄLL, r. l. f.
Etymologi
[till HÄLL, sbst.2 3; förra ssgsleden möjl. av ljudhärmande urspr.; jfr KLAMMER, sbst.2]
(†) metall. intill smälthärden vid vallonhamrar befintlig fyrkantig järnhäll varpå smältan kastades, då den uttogs ur härden, o. på vilken smältaren slog med en hammare för att väcka de övriga smederna, då hans arbetstid var ute; jfr LUPP-HÄLL. Rinman (1788). Dalin (1852; med hänv. till lupphäll).
Spoiler title
Spoiler content