publicerad: 1936
KLETA kle3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. kleta; avledn. av roten i KLENA, v.2, l. möjl. snarare en hybrid mellan KLENA, v., o. SMETA]
(vard.)
a) med obj. betecknande klibbigt l. smörjigt ämne som strykes på ngt; jfr KLENA, v.2 1 a. Scholander 2: 127 (1866). Kleta färg på duk. Cederschiöld Kerg. 30 (1917). SvD(A) 1931, nr 179, s. 9. — särsk. oeg., med avs. på skrivtecken o. d.; särsk. i fråga om dålig l. otydlig skrift; jfr KRETA. Kleta dit den ena bocken efter den andra. Norlander Skål 75 (1921). Östergren (1930).
b) (föga br.) med obj. betecknande ngn l. ngt varpå ngt klibbigt l. smörjigt ämne strykes; jfr KLENA, v.2 1 b. Där komma de insväfvande .. den ena flickan efter den andra i svarta sidenklänningar, .. och kletade och smetade med sitt släta hår och 30-länks flätor i corbeillonger. MLalin (1837) hos Dahlgren 2Ransäter 5.
c) utan obj. Att stå i en skulpturateliers råa luft och kleta med våt lera, är det lif? AB 1899, nr 279 A, s. 3. Varken snubbor eller stryk hjälpte .. jag bara kletade vidare. Siwertz Låg. 21 (1932; i fråga om skulptering).
2) klibba l. klistra (ngt) fast; jfr KLENA, v.2 2; äv. bildl. Med tjocka filtar draperade över skuldran vandra männen (i Spanien) värdigt framåt .. cigarretten är kletad i mungipan. Rogberg Två 111 (1929). Hur ha vi inte trampat omkring här .. och kletat smeknamnen stadens fäder och tyrannerna på våra stadsfullmäktige. SvD(A) 1933, nr 83, s. 3. — särsk. refl., med saksubj.: klibba fast. Kitty hade blivit alldeles genomvåt, så att kläderna kletade sig om kroppen. Agrell Tolstoj Kar. 2: 518 (1925).
Särsk. förb. (vard.): KLETA FAST10 4. till 1 a, 2; äv. bildl. SD(L) 1904, nr 90, s. 5 (bildl.). En mycket smal ljusbit, som kletats fast på kommodlocket med några droppar smält stearin. Därs. 1905, nr 70, s. 4. DN(A) 1934, nr 162, s. 10. —
KLETA NED 10 4 l. NER4. till 1 b: smörja ned, smutsa ned. Jag kletade ner hela segelstället .. så ohjälpligt (med kittet), att (osv.). SvD 14/2 1926, Söndagsbil. s. 6. —
KLETA UPP10 4 l. OPP4. till 2: klistra upp. De väldiga affischerna (hade) börjat kletas upp över väggarna. ST 1934, nr 119, s. 15.
Avledn.: KLETIG, adj. (vard.) till 1 a: klibbig, smörjig; äv.: smutsig. Kletigt smörgåspapper. Hedenvind-Eriksson OrB 22 (1924). (Den lilles) kletiga händer. SDS 1929, nr 342, s. 18. Östergren (1930).
Spoiler title
Spoiler content