SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNOLLER, r. l. m.
Etymologi
[vbalsbst. till KNOLLRA, v.2]
(†) krökning l. vindling l. spiral; jfr KNOLLRA, sbst. 1, KNORL, sbst.2 1, KNORLA, sbst. 1. Denne Vial (har) altid .. två spitsiga och rätt upstående blad, de der sitta mot hvarandra, med en knoller efteråt. Dahlman Humleg. 121 (1748). Tholander Ordl. (c. 1875).
Avledn., se KNOLLRA, sbst. avledn.
Spoiler title
Spoiler content