[fsv. knosa, motsv. sv. dial., isl. knosa; i avljudsförh. till fsv., sv. dial., nor. dial. knusa, d. knuse, mnt. knusen, fht. zerchnusen; till germ. knus-, utvidgning av germ. knu-, trycka. Den nutida formen med ω-ljud är lånad från d. knuse. — Jfr KNUSA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) trycka l. klämma sönder, krossa. Schroderus Dict. 240(c. 1635). Döden knoszar i kraas alt hwad här kraft har, och heelt är. Stiernhielm Herc. 69(1658, 1668). Schultze Ordb. 2359(c. 1755). Lundell(1893; angivet ss. folkmål).
Särsk. förb.: KNOSA SÖNDER10 40. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sönderkrossa. KultHM 3: 79(i handl. fr. 1706).
