[jfr t. kognition (i bet. 1, 2), eng. cognition (i bet. 1, 2), fr. cognition (i bet. 1); av lat. cognitio (gen. -ōnis), inlärande, (rättslig) undersökning, vbalsbst. till cognoscere (se KOGNOSCERA)]
(†)
1) kunskap, kännedom. LReg. 431(1662). Innan en får en perfect cognition af alla böcker .. behöfver han många åhr Biblioteket upwakta. Rudbeck Bref 176 (1679). ÄSvBiogr. 5: 144(c. 1722). Ekbohrn(1904).
2) efterforskning, undersökning; särsk.: rättslig undersökning. RP 12: 402(1648). Ährender, som til General-Krigz-Rättens cognition ock domb höra. 2RARP 2: 236(1723). Ekbohrn(1904).
