KOMMENSURABEL kom1änsɯra4bel l. -en-, l. komän1-, l. -u-, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. kommensurabel, eng. o. fr. commensurable; av senlat. commensurabilis, avledn. av senlat. commensurare, av com (se KON-) o. mensurare, mäta (jfr MENSUR)]
mat. som (särsk. på ett exakt sätt) kan mätas med l. uttryckas i samma mått, jämförbar; äv. bildl. Kommensurabla storheter. Palmquist Alg. 3: 4 (1749). Två storheter äro sig emellan kommensurabla, då de båda äro mångfalder af en tredje storhet. Bergroth Geom. 83 (1876). SvUppslB (1933). — jfr INKOMMENSURABEL.
Avledn.: KOMMENSURABILITET, r. l. f. mat. Biberg 3: 388 (c. 1823; bildl.). 2NF (1910).
