publicerad: 1942
LÖNN lön4, sbst.2, r. l. f. l. m., l. (numera föga br.) LÖN lø4n, sbst.3, r. l. f. l. m., förr äv. LÖND, f.
Ordformer
(lun- c. 1730 (: Lun-diken). lyn- c. 1755 (: Lyns-god). lynn- c. 1755. lö(ö)n- 1541 (: lönporten), 1604—1915, 1936 (: lönmordet). lönd 1536—1695. lönn 1559 (: löhnn klipper), 1750 osv.)
Etymologi
[fsv. lön, f., resp. lönd, f., motsv. d. løn resp. ä. d. lønd, isl. laun resp. leynd; jfr fht. lougna, förnekande (jfr t. leugnen), ävensom got. analaugns, dold; till roten i LJUGA; jfr LÖGN. — Formen lönn är snarast uppkommen ss. första led i ssgr. Uttr. i lönda, i lönde äro möjl. eg. att hänföra till lönd, p. pf. av LÖNA, v.2 (se d. o. b). — Jfr LÖNNDOM]
a) i uttr. i lönn, förr ngn gg å lönn, förr äv. i lönda, i hemlighet; i smyg. (Lat.) Communicari (sv.) geffua til kenna, i lönda. GlTer. 7 (c. 1550). Näpsa tin wen j löön, och prisa honom öffuerludh. SvOrds. B 7 a (1604). Jag har skjutit min Major å lönn på öde skog. Almqvist DrJ 498 (1834). Konunga-dottern grät i lön. SvFolks. 204 (1844). Man aktade honom för hans styrka, men man skrattade åt honom i lön. Hedberg Sång. 148 (1903). DN(A) 1931, nr 28, s. 15.
b) jur. i uttr. lägga (ngt) å lönn, lägga (foster l. barn) på ngn hemlig plats; undandölja. Den Quinnan, som .. igenom oloflig beblandelse, befinner sig hafwande .., och efter Födzlen lägger å löhn, den samme skall (osv.). Schmedeman Just. 300 (1655). SFS 1921, s. 799. jfr (†): Så undanstacks en del utaf vår åkers värde, / Det lade vi å lönn. Kolmodin QvSp. 2: 444 (1750).
c) (enst.) i uttr. lägga (barn) på lönn, = b. Hon lade barnet sitt på lön / i klyftans mörkast dolda vrå. Hallström Skogsl. 91 (1904).
d) (†) i uttr. lägga ngt i lönde, gömma l. bevara ngt i det fördolda. Jngen wedh bordet thet ordet gömde / För vthan bruden hon ladhe them i lönde. Visb. 2: 49 (c. 1600).
e) (†) i uttr. vara i lönde, vara i det fördolda, vara fördold. Then lenge haffuer warit j lönde / han är nw oppenbar, / som allom gudz ord sönde, / och lärde sijn eghen par. Ps. 1536, s. 88 (om Antikrist).
f) ss. förled i ssgr betecknande hemligt l. dolt föremål o. dyl. l. ngt som försiggår i hemlighet l. i smyg.
Ssgr (i allm. till f): A: LÖNN-BARN. [jfr isl. launbarn, oäkta barn] (†) om foster l. barn som framfödts i lönndom. En hustru .., som hade fått lön barn af 25 weckor. CollMedP 1/7 1705. —
-BLICK. (†) i uttr. få lönnblickar av ngn, få blickar av ngn i hemlighet l. i smyg. Ling As. 189 (1833). —
-BRYGGA, v. brygga (öl o. d.) i smyg (emot förbud); äv.: lönnbränna. Bränvinet, som ännu lönbrygdes i stugorna. Geijerstam Kronof. 83 (1890). UpplFmT 35: XXI (1920). —
-BRÄNNA, v. bränna (brännvin) i smyg (emot förbud); vanl. abs. QLm. 2: 46 (1833). Det starka lönbrända sockerrörsbränvinet. Zilliacus Hågk. 39 (1899). —
Ssg: lönnbrännar(e)-näste. SDS 1924, nr 293, s. 5. Ett lönnbrännarnäste har av statspolisen avslöjats. DN(A) 1934, nr 321, s. 3. —
-BRÄNNERI1004, äv. 3~002.
1) lönnbränning. Den för Riket helsosamma författning, til de skadeliga lön-bränneriers förekommande. PH 11: 469 (1778). DN(A) 1931, nr 97, s. 1.
2) konkret, om anordningar l. lokal för lönnbränning. Två lönnbrännerier, det ena beläget i skogen och det andra i en badstuga, ha upptäckts och konfiskerats i .. öfre Torneå. SvD(A) 1917, nr 31, s. 7. —
-BRÄNNING. jfr -bränna. PH 11: 389 (1778). Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt tillstånd .. böte för lönbränning (osv.). SFS 1887, nr 44, s. 10. —
-BUD. (tillf.) hemlig budbärare. Genom lönnbud lät han i Svenska lägret .. utdela bref, hvari (osv.). Fryxell Ber. 7: 133 (1838). —
-DIKE. (†) landt. täckdike. Broman Glys. 3: 29 (c. 1730). Uti åkern finnes .. stenlaggde lönndiken om 80 famnar. EconA 1807, okt. s. 49 (1806). —
-DÖRR. [fsv. löndyr; jfr isl. laundyrr, leynidyrr] Schroderus Os. 1: 394 (1635). bildl. Smickret är en lönndörr till lyckan. Leopold 3: 198 (1795, 1816). —
-ELD. dold eld (som man icke vet om). Det inträffade, att löneld fanns uti fänghålet och skottet oförmodadt gick utaf. TT 1897, Allm. s. 355. bildl. Bergklint Vitt. 215 (1772). Så närde han en löneld, som förbrände / Hans lemmars kraft, hans sinnes sjelftillit. Tigerschiöld Dikt. 1: 70 (1888). —
-FICKA. hemlig l. dold ficka. 1Saml. 4: 402 (1774; om förh. under medeltiden). När han blev kroppsvisiterad, påträffades ett stort antal marker i en lönnficka i hans byxor. SvD(A) 1934, nr 55, s. 6. —
-FROSSA, r. l. f. (†) med. viss form av kronisk frossa; jfr -älta. LGBranting 2: 151 (1840). Pontén LäkeB 16 (1841; om ältan). NF 11: 1000 (1887). —
-FRÄT. skogsv. i kolmila: icke observerad hålighet som uppstått därigenom att veden l. kolen förbränts. Under det .. ynglingen .. höll på att ”klubba” ihop en mila, råkade han trampa i ett s. k. lönnfrät och sjönk ögonblickligen ned i milan. AB(L) 1895, nr 278, s. 2. —
-GEVÄR. (†) hemligt vapen. Til skada tiänlige Gevär och Värcktyg, såsom Pistoler, Puffertar eller andra Lön-gevär, eller och de så kallade Påkar. PH 2: 1324 (1737). —
-GIFT, adj. (†)
2) bot. kryptogam. Linné SystNat. 77 (1748). De .. så kallade Lönngifta växterna. JournSvL 1799, s. 260. Dalin (1853). —
-GRUND, n. (†) jfr -klippa, -skär. Skippet .. stötte vid lööngrund. LPetri Kr. 122 (1559). Hembygden- (Hfors) 1910, s. 324 (1860). —
-GÅNG. (lönn- 1586 osv. lönda- 1694—1762. lönde- 1664—1761. lönne- 1680—1707) jfr gång III 1 a, c, d. Schroderus Os. 2: 587 (1635). Löngångor vnder Marcken. Widekindi KrijgH 47 (1671). Labyrinten var en charmille eller lönngång af avenbokshäck. Strindberg HMin. 2: 192 (1905). bildl. Chesnecopherus Skäl E 2 b (i handl. fr. 1586). Jag känner löngångarna under de svenskes munterhet. Heidenstam Karol. 2: 150 (1898). —
-HAL.
2) (föga br.) falsk o. opålitlig. (Wallin ansågs i Sthm) för en hemlig hierark, lönnhal och myndig på en gång. Böttiger 6: 56 (c. 1875). —
-HALKA, r. l. f. (i vissa trakter) jfr -hal 1. Den säkerhet, hvarmed .. (rådjuren) förflytta sig på klara isar eller i lönnhalka. Skogvakt. 1892, s. 96. —
-HANDEL. (lönn- 1759—1793. lönde- 1733, 1754) (†) smyghandel. Dalin Arg. 1: 145 (1733, 1754). DA 1793, nr 121, s. 1. —
-HORA, f. (lönn- 1598—1796. lönda- 1710—c. 1750) (†) kvinna som bedriver otukt i hemlighet. UppsDP 19/5 1598. Qvinfolks möte är ondt, om det ej är en Lönhora. Fernow Värmel. 258 (1773). Osbeck Lah. 268 (1796). —
-HUGG. (numera knappast br.) hemligt hugg l. angrepp; särsk. bildl. 2SAH 13: 108 (1828; bildl.). Det är ytterst vanligt i det dagliga lifvet att man fäller stränga domar om en frånvarande, som således icke kan försvara sig mot de lönnhugg som riktas emot honom. FinKyrkohSP 5: 47 (1905). —
-HÅL. hemligt l. dolt l. omärkligt hål; äv. bildl. Weise 2: 34 (1771). Jag vill titta igenom vårt vanliga lönnhål på dörren, för at se hvem det är. Envallsson Procent. 20 (1786). En del Bäfrar .. måste utgräfvas eller rökas ut ur sina lönnhål. Nilsson Fauna 1: 208 (1820). Dalin (1853; bildl.). särsk. (†) om por l. hålrum o. d. De höga bergen äro alramäst medh poris och små Lönholl öpne. Hiärne 2Anl. 150 (1706). Fastän lönhåll finnas, som gå tvärt igenom trädet, så äro de ej allenast glesare, utan äfven mycket finare än de, som gå längs efter trädet. Ahlelöf SvarVetA 4 (1763). De orenligheter som äro vid fibrerna .. afföras, genom en otalig hop porer eller lönhol på huden. Westerdahl Häls. 329 (1764). Rinman JärnH 22 (1782). —
-HÅLLA. [till uttr. hålla ngt lönt (se löna, v.2 a)] (†) hemlighålla. Det Eders Kongl: Maij:tt mig i nåder förtror .., skall .. wed min Trooheetz Edh Secreteras och lönhållas. KKD 12: 130 (1702). —
-KABINETT. jfr -rum a. Från .. mottagningsrummet kunde man komma in i ett litet lönnkabinett i ena hörnet, som var chefens arbetsrum. Cederström Minn. 12 (1913). —
-KAMMARE. (lönn- 1741 osv. lönde- 1652) [fsv. lönkamar(e)] hemlig kammare; äv. bildl. Wollimhaus Ind. (1652). Det poetiska skapandets lönkamrar. Böök SvStud. 450 (1913). Fru Rangela .. uppsökte herr Eskil i hans lönnkammare. Lagerlöf Troll 2: 86 (1921). —
-KLIPPA, r. l. f. (†) dold (undervattens)klippa; äv. bildl. G1R 29: 206 (1559). Här finnas så många lönnklippor, emot hvilka enskiltes goda vilja krossas. KrigVAT 1833, juni s. 10. —
-KROG. krog (l. annan lokal) där lönnkrögeri bedrives; äv. övergående i bet.: hemlig krogrörelse. PH 9: 191 (1770). Ett torp, der lönkrog hölls något aflägse från byn. Afzelius Sag. 7: 85 (1853). SvD(A) 1931, nr 110, s. 8. —
-KRÖGA. (vard.) bedriva lönnkrögeri; ngn gg äv. med obj.: avyttra (spritvaror) gm lönnkrögeri. Tänkte vi skulle sala ihop till en kanna (brännvin), sen gå ut till lagålsgäle och lönnkröga under kapplöpningen. Jolin Ber. 4: 183 (1877). Spritfororna från Norge klövjades .. över fjällen och lönnkrögades bort i bergskrevor och jordkojor. Didring Malm 1: 46 (1914). —
-KRÖGERI1004, äv. 3~002.
1) utskänkning l. försäljning av spritdrycker i smyg o. utan erforderliga rättigheter. Dömd för .. Lönn-krögeri. Bjurbäck Betänkl. 60 (1818; efter ä. handl.).
-LUCKA. hemlig, dold lucka. En lönlucka öfver ingången (till källaren fanns) uti förstufvan. HT 1910, s. 50 (1757). —
-LÅDA, r. l. f. Weste (1807). (Kabinettskåpens) talrika lådor, fack och lönnlådor användes till förvaring af dyrbarheter, smycken, kuriosa etc. Upmark Möbl. 12 (1912). bildl. I hjärtats lönlådor. 3SAH 8: 34 (1893). —
(jfr b) -LÄGGA. (i ålderdomligt spr.) lägga (foster l. barn) å lönn. Cygnæus 11: 213 (1846; bildl.). Lönlagda foster. Rääf Ydre 1: 85 (1856). Schildt Asm. 11 (1915). —
Ssg: lönnmords-försök. —
-MORDISK. [avledn. av -mord; jfr t. meuchelmörderisch] (†) som förövar lönnmord; som innebär lönnmord; äv. bildl. Wikforss 2: 142 (1804). Den lönmordiska bofven! — Bakifrån vill han stöta ner männer? Nicander 2: 700 (1834). Det lönnmordiska förtalet. Franzén Pred. 1: 286 (1841). —
-MÄLTA, v., -ning. landt. om växande säd l. baljväxt: gro (se gro, v. 5). Arrhenius Jordbr. 2: 64 (1860). Vid ringa fuktighet i jorden .. händer lätt, att fröen lönnmälta, d. v. s. groningen börjar men afstannar åter, hvarvid grodden dör. Juhlin-Dannfelt 114 (1886). Ömtåligheten mot groning eller lönmältning är .. större hos baljväxter än hos gräs och korsblommiga växter. LB 2: 9 (1899). —
-MÖRDA. mörda (ngn) i hemlighet l. från bakhåll o. d. Serenius B 4 b (1734). bildl. Huru grymt lönnmördas icke nästans heder. Hagberg Pred. 3: 87 (1817). —
-MÖRDARE. jfr -mörda. Schroderus Os. 2: 665 (1635). (Konung Godfred) föll .. för en lönnmördares hand. Odhner Lb. 11 (1870). ”Hafvets lönnmördare”, undervattensbåten. VFl. 1913, s. 47. —
-PORT. [fsv. lön(a)porter, löndaporter] jfr -dörr. Sus. 26 (Bib. 1541). En lönnport, genom hvilken han .. ämnade draga sig undan, om slottet icke kunde försvaras. Fryxell Ber. 4: 247 (1830). —
-RUM. (lönn- 1635 osv. lönde- 1672—1691) hemligt rum; särsk.
b) om fack i skåp l. bord o. d.: lönnfack. (Han) skyndade .. att i chiffonierns lönrum inlåsa lådan och den återfunna ringen. Carlén Köpm. 1: 496 (1860).
-RUNA. språkv. hemligt runtecken; särsk.: magiskt runtecken, trollruna. AntT VI. 2: 13 (1880). Friesen Rökst. 17 (1920). —
-SKJUTA. (enst.) skjuta (på ngn) i hemlighet l. från bakhåll o. d. Runeberg ESkr. 1: 175 (c. 1836). —
-SKOTT. (tillf.) skott varigm ngn blir lönnmördad. Det olyckliga lönnskottet i löpgrafven vid Fredrikshall .. satte ett mål för den Konungsliga hjeltens händelserika lif. Gyllengranat SvSjökr. 1: 324 (1840). Björkman (1889). —
-SKRIFT. skrift med hemliga (skriv)tecken, hemlig skrift; chifferskrift. NordT 1878, s. 166. Lönskriften på toppytan (av Rökstenen). Friesen Rökst. 7 (1920). Under medeltiden och alltsedan har lönnskrift använts i diplomatiska och militära angelägenheter. 3NF 4: 983 (1925). —
-SKÅP. Jag har der i et litet lönnskåp i muren, bakom tapeten, bredvid kakelugnen, 350 blanka dukater. Björn Oldsb. 32 (1790). —
-SKÄRM. (förr) jäg. mindre jaktskärm som vid vissa slag av drevjakt uppsattes vid bogen under ett skall. Svederus Jagt 345 (1831). Dalin (1853). —
-SNARA, r. l. f. (lönn- 1560—1743. lönde- 1734, 1754) (†) hemlig snara; äv. bildl. The stålte settia lönsnaror för mig. LPetri Psalt. 140: 6 (1560). Dalin Arg. 2: 35 (1734, 1754). —
-SPRICKA, r. l. f. hemlig l. dold spricka. Calonius 4: 186 (1797). Hård och fast, bergfallen Gråsten .. fri för lönnsprickor eller fall. ÖresundP 1848, nr 6, s. 4. —
-STEN. (†) dold sten omedelbart under jordytan. IErici Colerus 1: 87 (c. 1645). Lönn-sten ligger dold straxt under grässvålen, sprider syra och väta omkring sig, samt föder endast måssa. Fischerström 1: 523 (1779). Arrhenius Jordbr. 3: 271 (1861). —
-STIG. [jfr isl. laun-, leynistígr (-stigr)] hemlig (gång)stig. Brahe Kr. 40 (c. 1585). (Gustav Vasa) vandrade förklädd genom skogar och lönstigar. Dalin Hist. III. 1: 13 (1761). —
-STÄLLE. Möller (1807). När .. allt var öfverlagdt och beslutadt, vände mön åter till sitt lön-ställe, hvarest hon legat gömd om natten. SvFolks. 377 (1849). —
-TECKEN. hemligt (skrift)tecken. (Rök-)stenen (är) bokstafligen från topp till jord höljd af runor och lönntecken. TurÅ 1906, s. 45. —
-TJUV. (†) Lhöntiwfwar, som bådhe innan- och vtan om hwsen .. smygha sigh in till at göre skadha. L. Paulinus Gothus ThesCat. 84 (1631). (T.) Wild-Dieb .. (sv.) lön-tjuf, går-tjuf. Lind 1: 1820 (1749). —
-VAKA, f. (†) hemlig vaka l. sömnlöshet. Een dotter gör sinom fadher mykin lönwako. LPetri Sir. M 3 b (1561). —
-VAKTA. (†) vakta l. lura (på ngt) i hemlighet. Wij wilie lönwacta effter blodh. LPetri SalOrdspr. 1: 11 (1561). (Vilddjuren) liggia j kulorna, och lönwachta. Dens. Job 39: 2 (1563). —
-VALV. hemligt valv; särsk. bildl. (Gudarna) se i hjertats lönnhvalf fast det är slutit. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). —
-VÄG. (lönn- (lönd-) 1664 osv. lönde- 1734, 1754) [jfr isl. leynivegr] hemlig väg; smygväg; äv. bildl. (Han) for .. med sitt folk, genom en lönduäg, utaf fästningen. Verelius Gothr. 139 (1664). (De andliga fienderna) hafva så många lönnvägar till ett obeväradt hjerta. Hagberg Pred. 1: 123 (1814). Diplomatiens alla lönvägar. Larsson Stud. 90 (1894, 1899). —
-ÄLTA, r. l. f. (†) med. viss form av älta; jfr -frossa. Denna sjuklighet (hos barn, utan tydliga symptom) utgör den så kallade Lönnältan. HeimdFolkskr. 26: 12 (i handl. fr. 1816). Bergman Folksj. 220 (1875).
B (†): LÖNNA- l. (vanl.) LÖNDA-GÅNG, -HORA, se A. —
-KONA, f. [jfr isl. launkona] frilla. Förmählandes att hon inthet kan lefwa ihop med sin Man för dhet han drages med en Löndakohna. VDAkt. 1715, nr 367.
C (†): LÖNNE- l. (vanl.) LÖNDE-GILLER. hemlig(t) giller l. snara; bildl.: hemligt försåt. Dalin Arg. 1: 161 (1733, 1754). At giöra lagsens förstånd så klart, .. at ei lönnegiller måtte snärja en okunnig, trätotvungen och värn-nödgad. 2RA 3: 650 (1734). —
-GÅNG, -HANDEL, -KAMMARE, -RUM, se A. —
-SNARA, -VÄG, se A.
D (†): LÖNNS-GOD. [fsv. lönsgodher] tystlåten. Schultze Ordb. 1561 (c. 1755). DA 1793, nr 126, s. 2.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content